Tävlingsrapport Vintermarathon

11 november, 2013

För att döva de vaacumet som uppstod efter UTMB i slutet på augusti så tänkte jag att en mara har jag inte sprungit i år, finns det någon senare på hösten. Hittade Vintermarathon, som gick i Stockholm i november. Perfekt, 1,5 månader att försöka få upp farten i benen.
Igår var det i alla fall dags för årets andra riktiga tävling. Kände ett visst lugn inför tävlingen, distansen var jag inte orolig för, det var mera farten som bekymrade mig. Tog mig mig till nummerlappsutdelningen, hämtade nummerlappen och tog mig mot starten. Det var ganska svalt, utan att vara kallt. När jag stack hemmifrån planerade jag att springa med långa tights, men tog med mig 3/4-tights också, bara för säkerhetsskull. Men plötsligt insåg jag att det var helt klart väder för korta tights! Så fick det bli, inget mera velande. Den endan nackdelen med detta var att jag inte skulle ha någon ficka för en gel eller två, det fick lov att gå uten helt enkelt. Väll framme vid starten drog jag av mig överdragskläderna och ställde mig i kön för att lämna in väskor. Det var en väldigt lång kö och knapp 10min innan sartskottet skulle ljuda. Det kändes att alla var stessade över detta och jäktade på så gott det gick. 6 min till start och jag hade äntligen blivit av med väskan. Stressade iväg och krånglade in i massan där det var något glesare. Träffade då på en kille jag snackat med på TEC tidigare i år och snackade lite. Hälsade även på Staffan Dahlgren, som har en intressant blogg. Han skulle Försöka köra i 4:15min/km tempo så länge det gick. Jag hade som plan att snitta kilometrarna i 3:30 min/km- fart, så jag hade inge intentioner att ta rygg på honom.
Startskottet gick och jag började rulla igång. Efter några hundra meter släppte tränseln och man kunde börja springa sitt egna tempo. Loppet består av en bana som man springer 6 varv, samt att man tar en "bonussväng" första varvet för att komma upp i marathondistansen. Jag tyckte att jag hade en bra känsla i kroppen under första varvet och låg på 4,22min/km, alltså under min måltid. Tyckte att farten var bekväm så jag försökte inte riktigt justera detta. Insåg efter första varvet att det var ganska så svårt att hitta ett bra tempo då det fanns en del backar, små och lite större som förstörde flytet. Det var även en del knixar och svängar som var irriterande. Planen blev att släppa på något där det var platt eller utför och sedan ta det något lugnare uppför. Vid första varvningen blev det en mugg vatten då jag kände att det var dags att börja fylla på. Varv två flöt på och mentalt var allt på topp, passerade 10km och hade 1min till godo, perfekt tänkte jag, det skulle gå att greja att komma under 3.10! Höll igen något på varv tre för att inte göra något dumt. Jag vet inte om att hålla igen var det dumma, för efter jag passerat uppförsbacken innan man svängde av innan Naturhistoriska museet vid ca 23km fick jag känningar i båda vaderna. De stelande till och smärtade, FAN !!!! I samma veva hörde jag att det apploderades bakom mig. Då kom ledaren med en på cykel som eskorterade. Det var ju Jonas Buud, visste inte att han skulle springa. Jag slängde iväg en komentar till honom när han swishade förbi mig. Tillbaka till mina problem, vad skulle jag göra  med mina vader? Det blev helt enkelt att slå av på takten så att det inte gjorde allt för ont. När vaderna inte svarade så kände jag mig kraftlös i benen. Jag hade ju några minuter till godo, hoppas att de räcker tänkte jag. När nästa varvning passerades insåg jag att jag kommer inte klara 3,10. Vad ska jag ha för plan nu då? Ok, nya målet blir att mildra skadorna och hoppas att det blir en ok tid i alla fall. Varv 5 var en lång pina, försökte ligga på så gott det gick men det gjord för ont. När jag äntligen var ute på 6.e och sista varvet så släppte smärtan något i ena vaden i alla fall, så det känndes något bättre. Tiden var ointressant nu, kriga på i mål var mitt mantra under varvet. Till slut så passerade jag mållinjen och klockan stannade på 3:12:55 netto. Det innebar ett nytt pers med 1min och 36 sek! Att jag lyckades med det kändes riktigt bra.
Jag tog lite sportdryck, en banan och några kanelbullar och gick med stela ben mot min väska. Med vissa problem på grund av stela ben så fick jag i alla fall på mig ett torrt ombyte och tog mig hemmåt. Skulle få middagsgäster senare, så det var bara att pallra sig hem på en gång. Kände på vägen hem att jag inte var riktigt nöjd. Att jag inte kom under 3.10 grämde mig lite. Under kvällen och idag har jag funderat på detta. Varför hände detta och den stora frågan, vad kan jag göra för att undvika detta i framtiden? En sak jag kommit fram till att efter ett pass förra veckan kände jag stelhet i främst den ena vaden, något som jag aldrig känt tidigare. Det försvann efter någon dag eller två och jag har inte funderat så mycket på det efteråt. Undrar om det finns någon koppling mellan detta. Kan kompressionsstrumpor kanske förebygga detta i framtiden, det kan vara värt ett försök i alla fall. Kanske någon som läser detta som kan komma på svar på varför detta hände och vad jag kan göra för att förebygga detta.

(Foto:privat. Klart för start!)


Min tid gav mig en 56.e plats av 287 herrar som sprang, vilket jag är nöjd med. Statistiken visar att jag de sista två varven kniper 15 placeringar, vilket förvånar mig. Det borde vara det omvända så som jag fick pusha mig för att hålla någon form av fart. Det jag tar med mig är att den mentala biten kändes riktigt bra hela loppet, och även om det blev motigt så kunde jag växla mål och på så sätt fortsätta.

Just nu så känner jag ett misslyckande och har svårt att glädja mig åt mitt nya personliga rekord. Fokus var på 3.10 och det borde ha gått bättre. Men resultatet säger att jag inte var bättre än så denna gång. En stor faktor att jag känner en besvikelse är ett mål som jag kanske ska träna mot nästa år och som kommer bli en större utmaning än jag trott. Målet i sig är bestämt, men om det är det som gäller nästa år vet jag inte efter denna tävling. Var det lider kommer jag att offentliggöra mina planer, men än så länge är det bara planer.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!