Vad gör man inte för ett löppass

31 januari, 2014

Veckan har varit bra, en hel del löppass. Tanken med veckan har varit mängd. Hur får man ihop det när man jobbar heltid och har familj med två barn? Jag är inte en sådan inbiten löpare så jag springer på nätterna, som jag hört vissa gör. Till och med att komma ut efter barnen lagt sig har jag svårt att motivera mig till, även om jag gör det då och då. Jag vet att man känner sig nöjd och stolt efter ett kvällspass i mörkret, men det är ju så skönt att gosa ner sig i soffan när lugnet lagt sig i huset. För min del gäller det att ta till vara på de tillfällen som ges. Helgerna är ju perfekta att träna och främst långpass. Men jag gillar att vara med familjen och känner att den tid långpass tar investerar jag gärna i familjetid. Oftast blir det pass på runt 1-1:30 som längst. Långpasset har jag genomfört under transportlöpning till jobbet istället, förena nytta med nöje.
Fram till idag har det blivit 3st pass men en del kilometer. Nu när helgen närmade sig så kände jag att det vore ju bra med ett längre pass. Sagt och gjort så packade jag min rygga med träningskläder och ett par sportflaskor och tog med till jobbet. Under förmiddagen så funderade jag på hur långt jag skulle springa. Transportlöpning hemåt var klart, men hur långa omvägar skulle det bli? Jag kom fram till att ett 3-timmarspass skulle sitta som en smäck, det var länge sedan. Klockan sprang iväg och när jag väl kunde slita mig från jobbet insåg jag att det fick bli något kortare. Tidigare i veckan har jag insett att asfaltsskor fungerat bra på vägen till och från jobbet, så det var det jag hade packat med mig. Insåg försent att det snöade och var snömodd. Det var bara att gilla läget och ställa in mig på att sladda runt i sörjan. Kom iväg och hade en ny ljudbok i öronen. Det flöt på bra när det inte var motvind. Det bet rejält i kinderna i byarna. Det underlättade med att jag för en gång skull körde med glasögon. Har sett en hel del som gör det, till synes utan anledning när det inte är sol. Cyklister har en riktig förkärlek för sina glasögon har jag insett. I och med att det var molnigt och snöade blev det en klar lins på mina X-Kross. Även om det inte var deras vintervariant med dubbla linser för att förhindra imma, så hade jag inte några problem med det. Misstänker att om man stannar då och då så kan det vara lämpligare med vintervarianten.Det var i alla faktiskt riktigt behagligt med glasögon och är något jag kommer köra med oftare.
När jag sprungit knappt en timme passerade jag Stadsgårdskajen i Stockholm och en löpare kom emot mig. Känner ingen löpare som springer där, trodde jag. Det var Daniel Skog, som jag träffat för första gången under ett lopp i England, Winter 100. Vi snackade en hel del träning och löpning. Han har sprungit en hel del häftiga lopp och i vår ska ha till Japan och springa Ultra Trail Mt Fuji. Insåg att det var alldeles för länge sedan vi setts och skulle behöva träffas och snacka mer. Lätt nedkyld nu tuffade jag vidare hem. Insåg att min nya mössa var genomsvettig så jag bytte den mot en reservmössa jag hade med mig. Den blöta tryckte jag ner i ett ytterfack i ryggan och fortsatte. Sakta kom värmen tillbaka i kroppen och det fick bli snabbaste vägen hem. Väl hemma insåg jag att jag tappat mössan jag haft i ryggan. Det var riktigt surt för den var riktigt skön och ny Haglöfsmössa, bara några veckor gammal. Hoppas någon annan får användning av den nu, för jag misstänker att jag aldrig kommer att få se den igen.
I alla fall så blev det 25km i snöfallet, vilket var en bra start på fredagsmyset. Får se på söndag om jag lyckas komma upp i den träningsmäng jag siktar på, det är inom räckhåll. Det blir en rapport på resultatet efteråt.


(Foto:privat. Stilstudie i farten, innan jag sumpade mössan)

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!