Uppnådde veckans mål

3 februari, 2014

Förra veckan gick i VAB.ens tecken, något man varken blir stark eller snabb av. Därför bestämde jag mig att det fick lov att bli en mängdvecka. Jag brukar vara riktigt nöjd över att komma upp i 5-7mil/vecka, så nu var det dags att spänna bågen ytterligare! En riktigt bra nivå för mig att lyckas hinna träna är 100km. Innan jag hade bestämt mig gick jag genom familjekalendern och jobbkalendern, det fanns möjlighet insåg jag, så det fick de bli.

Som titlen på inlägget skvallrar om så klarade jag av mitt mål. Den största mängd fick jag ihop under tre pass med transportlöpning till och från jobbet. Det blev 70km i snömodd, blåst och ibland väldigt bra förhållanden för löpning. Det blev ett halvbra intervallpass där min klockade strulade. Jag har haft min Suunto Ambit i snart ett år och har inte lyckats med att få till intervallträning med den. Har försökt allt möjligt, med den vill inte göra som jag vill. Vilket är: pipa när en intervall startar, sedan pipa igen när den inställda distansen är . Efter förutbestämd vilotid ska den pipa igen och ny intervall startar. Med min Garmin Forerunner 305 jag hade tidigare var det busenlekt att ställa in intervallerna. Är inte helt nöjd med displayen heller när man springer. Det är endast en av tre siffror som man tydligt ser, de andra två är så små. Är sugen att komplettera med en Garmin Forerunner 310 XT eller motsvarande för att den på många sätt är enklare att hantera vid löpträning. Suunto Ambit känns mer som lämplig för friluft och äventyr o mont och mycket. Vill dock inte göra mig av med den i och med batteritiden som de flesta GPS-klockor har svårt att slå. Något som är önskvärt på mina 100miles-tävlingar mm, som håller på läääänge. Dagens pass, som bara behövde vara 10km för att jag skulle uppnå mina 100km skulle bli ett myspass utan rygga. I och med att det varit plusgrader under hela helgen och även nu, så misstänkte jag att det kunde vara moddigt på sina ställen, och valde då trailskor så man skulle ha någon form av fäste i alla fall. Vilket misstag, det var ingen modd, bara fuktig asfalt. Lättlöpt med andra ord. Kände inte av att jag hade 90km i benen efter veckan så jag öste på. Efter ca 8km skulle jag göra en skarp sväng och lyckades hitta ett parti med is. Innerfoten försvann under mig och vurpan var ett faktum. Ont gjorde det, men var mest irriterad på mig själv över att jag inte tagit lugnt där. Jag skakade av mig smärtan och fortsatte. Det visade sig att det var blankis som inte syntes i ca 100m. Det måste ha sett lustigt ut när jag försökte springa på, men med Bambiben som inte fick fäste. Om det nu fryser på efter den här milda perioden kommer alla vägar vara hala och då blir det intressant att försöka springa. Det får bli skor med ståldubb i så fall, för jag hatar att trippa när jag ska springa! När jag kommit hem och kollade skadorna såg jag att armbågen var skinnflådd. Att duscha efteråt var en smärtsam historia utan att överdriva. Lite tur hade jag i alla fall för varken tröjan eller jackan sönder av vurpan.
Nu är det en ny vecka med nya mål. Jag kommer gå ut hårt med en vilodag för att sedan rulla på igen. Mängdträning i samma utsträckning som förra veckan kommer det inte bli i alla fall.

(Foto: privat. Min första löparskada på länge)

 

 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!