Det blev tävling i helgen, Stockholm Trail

1 juli, 2014

Jaha, då blev det tävling igen och denna gång undvek jag asfalten. Det blev Stockholm Trail, som är ett traillopp med distanserna 5, 10 och 21km trail. Tävlingen ingår i Stockholm Challenge som består av en stor tävling med tre olika deltävlingar och tävlingsformer, rullskidor, cykel och traillöpning. Dessa genomförs under en och samma helg.
Egentligen hade jag inga planer på att springa tävlingen från början, kände att jag tävlade för bara några veckor sedan i Stockholm Marathon och inte ville nalla på familjetiden. Visst var jag sugen, men det skulle få bli någon annan gång. Men på måndagen innan tävlngen fick jag ett mail från min fru som sett reklam för tävlingen och undrade om inte jag var sugen. Visst var jag det, men förklarade varför jag inte hade planer på att springa. Hon propsade på att det var inga problem om jag gjorde det, tävlingen gick söder om Stockholm, vilket är nära och att den inte var så lång och tog tid. När jag enkelt blivit övertalad presenterades eftergiften, hon skulle iväg en helg själv med egentid i augusti. Vad kunde jag säga annat än att det var inga problem!

(Foto:privat. I väntan på nummerlapp)


I alla fall så anmälde jag mig inte direkt, utan jag ville vara säker på att låret kändes bra. När söndagsmorgonen kom kände jag mig taggad och tog mig till Globenområdet i god tid för att efteranmäla mig. Visste inte riktigt var och hur tävlingsområdet skulle vara så jag blev direkt positivt överaskad direkt. Nummerlappsutdelning, sekretareat, väskinlämning, omklädningsrum och toa var inomhus i en del av Globen. Jag hade befarat att allt detta skulle skötas utomhus. Träffade på en bekant direkt innanför dörren, Kent. Det är en kille som jag träffar på när det är tävlingar. Det är fjärde gången vi ses inom loppet av ca 8månader. Både han och jag hänger på Twitter. Det blev direkt massa snack om utrustning krämpor och annat löprelaterat. Fixade nummerlapp och bytte om i godan ro. Lämnade in väskan och stälde mig utanför och försökte lista ur var starten egentligen var. Träffade på en annna bekant som sprungit loppet förut och han berättade att innan start skulle man slussas i i startfållan.
Äntligen gick starten och jag försökte hitta en bekväm fart under första nedförsbacken, som startade bara 100m från starten. Efter ett tag blev det att man fick skogsvittring och passerade skogsdungar. Där lyckades jag stuka ena foten. Smärtan brukar gå över efter ett tag visste jag, så jag linkade vidare och efterhand släppte den. Efter ungefär 2,5km passerades Hammarbybacken. Där var den första mellantiden. Jag låg då på en 40.e plats visade det sig efterår. Kroppen kändes stark, men ville inte äventyra något så utförslöpan höll jag igen något på farten. Nu stack vi in i Nackareservatets djupa skogar. Det var nu 16km stig, med inslag av grusväg och motionsspår. Jösses vilken rolig löpning!! det var upp och ner, genom blåbärssnår, över bergshällar och mycket mer. Fokus var inte på tiden, utan försökte springa på så gott jag kunde utan att få ont i låret. När känningarna kom slog jag av på tempot något. Kanske fel att säga att tiden inte var viktig, för innan hade jag hoppats på en tid under 2 timmar. De enda gångerna jag faktiskt kollade klockan var när jag ville se hur km-skyltningen stämde.

(Foto: Bang Engström, lånad från www.sprangdu.se)

Första kilometrarna i skogen sprang jag med några, men gick till slut om när jag kände att jag hade mer att ge. Efter ca 8-9km hade jag två stycken löpare 10-20m bakom mig och försökte ligga på ännu mer. Då kom en aannan kille som tyckte jag hade bra fart men som dundrade förbi mig. Försökte haka på, men det var lönlöst, han försvan direkt. Efter ca 11km passerade man foten av Hammarbybacken och vätskekontroll. Tog en mugg och gick upp för backen som kom precis efter. på krönet hörde jag hur nästa löpare blev påhejad. Startade benen igen och tryckte på. Nu var jag ensam och ingen löpare i sikte varken framför eller bakom. Detta skulle hålla i sig ända in i mål faktiskt. Banan var stundtals riktigt teknisk och det fanns inget utrymme att tänka på något annat än stigen och var nästa steg skulle sättas ned. Ca 3.0-3,5km från mål kom man ut på en grusad gångväg och jag insåg att nu är det transportsträcka fram till andra vändan upp på Hammarbybacken. Låret gjorde sig påmint på plan mark och begränsade farten något, men inget jag brydde mig om. Tock backen ömsom joggandes och ömsom gåendes. Mellantiden på toppen visade att jag tagit 11 placeringar sedan sist och var nu på en 29.e plats. Nu var det bara slutet kvar när jag började nedfarten. Som tur var så var det inte samma väg som vi hade sprungit på i början, man hade dragit banan så man slapp en del stigning. Lyckades springa om några som körde 10km-klassen och hade startat 20min efter mig, något som boostade självförtroendet.

Passerade mållinjen på 1:51:25,en tid jag är riktigt nöjd med! Tog en mugg sportdryck i mål och vänder mig mot upploppet och ser att Kent kommer?!? Jag såg inte honom under hela loppet och han kommer in 23 sekunder efter mig, galet! Det var skönt, för han har kommit före mig på två tävlingar och nu har jag gjort det samma. Tappade en placering mellan Hammarbybacken och mål, men kommer inte ihåg att jag skulle blivit omsprungen, märkligt. Det blev en 30.e plats i herrklasen och totalt kom jag på plats 32 av totalt 206 som startade.

Jag måste säga att jag verkligen gillade loppet på flera sätt. Främst så gillade jag banan och bansträckningen, den var rolig, svår, utmannade, vacker, varierande mm. Banmarkeringen var kanon, tätt snitslat, km-markeringar och skyltar som förvarnade om vätskestationer. Det var dock lite tråkigt att fokus för speakern låg på eliten och Stockholm Challende, inte på Stockholm Trail och alla löpare som kom imål. Jag tror att många skulle ha uppskattat att speakern upmärksammade när löpare kom, mellan allt annat snack så man blev påhejad de sista metrarna.

En  sak som är säker är att jag ska springa igen och då ska jag inte vara skadad!

(Foto:privat. Jag vann en sten, weee !!!!! )

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!