Tävlingsrapport THE OMM

6 november, 2014

Förra helgen bar det av till England. Då var det dags för bergsorienteringstävllingen THE OMM för mig. Insåg att det var 6 år sedan jag var över till Storbritannien och sprang senast. Då gick THE OMM i Borrowdale i grevskapet Cumbria, som ligger i nordvästra England. Tävlingen då blev inställd efter första dagen på grund av dåligt väder. Tydligen hade man mätt upp vindstyrkor på över 160km/h. Under vackan innan hade det regnat rejält och man såg att red forsade ner från berget på sina ställen. Vi startade då första dagen med "dåligt-väderalternativ", vilket innebär att några av kontrollerna strukits. När vi väl kom fram till nattlägret var det bara vatten och lera där vi skulle sätta upp tältet. Försökte hitta någon torrare plats högre upp men utan någon framgång. När vi slagit upp tältet låg det på marken som en blöt sopsäck, utan tillstymmelse till att vilja vara rest. Efter en lång väntan blåstes tävlingen av, första gången i dess långa historia. Nedan är ett klipp från en asfaltsväg från nattlägret över ett pass och till start/mål, där vår bil var parkerad. Vår bil klarade sig, men många som hade parkerat fel fick sina bilar översvämmade.

Nu var det som sagt dags igen. Mange, som jag skulle springa med har jag sprungit med i princip de flesta bergsorienteringstävlingar. Men under de senaste 5-6 åren har flera tävlingar i Storbritannien krockat med åtaganden på jobbet, vilket gjort att han sprungit med andra killar och är ett antal snäpp starkare och mer van med engelska kartor. Årets tävling skulle gå i Cheviots, som ligger i norra England, på gränsen till Skottland. Det gjorde att vi flög till Edinburgh och hyrde en bil. Efter några timmar ut i obygden var vi framme vid tävlingscentret. Det var en gammal herrgård(eller motsvarande) som gjorts om till vandrarhem. Vi anmälde oss och tog en kopp te, lika bra att ta seden dit man kommer. Sedan var det bara att hoppa in i bilen igen och bege sig till byn som vi skulle bo i över natten. På vägen blev det att fixa det sista viktiga, en liten chipspåse att ha i nattlägret. Hotellet visade sig vara riktigt sjysst och hade en bra meny så vi bertämde oss för att äta där än att hitta någon pub att äta på. Innan blev det att packa ryggorna inför tävlingen. Vi viktfördelade så ryggorna vägde hyfsat jämt, 4-4,5kg kanske. Middagen var en upplevelse. Båda beställde pasta och vitlöksbröd, och givetvis flytande kolhydrater. När maten sedan kom in blev vi mäkta förvånade, det var enorma portioner!! vitlöksbrödet vi beställt visade sig vara en tjock pizza med vitlök och ost på. Det var länge sedan jag inte orkade äta upp, men nu var det ett sådant tillfälle. Det blev att lägga sig på sängen med magarna i vädret och kolla lite på engelsk TV innan vi släckte.
Tävlingsdag. Hotellfrukosten började serveras långt efter vi skulle behöva lämna stället så vi hade blivit lovade flingor, mjölk, bröd mm i paket som vi kunde hämta i receptionen på morgonen. Bilden nedan visar vad en hård bergslöpare behöver för en tävlingsdag! Inte så imponerande....

 
(Foto: privat. Bergslöparfrukost!)

Tillbaka vid tävlingscentret var det bara att gå på muggen en sista gång och bege sig mot starten, ca 15min promenad bort. Vädret verkade helt ok, ganska varmt men molnigt. Det var punching-start(vet inte vad det heter på svenska) så det var ingen panik att inte missa sin starttid. Väl iväg så tog det några 100m till första stigningen kom. Den var riktigt brant och ca 80höjdmeter. Flera hade problem med den och värst var det nog för killen vi så på toppen som stog och försökte stretcha bort kramp ha dragit på sig. Vi var äntligen på väg nu. Den väg som kanske var mest naturlig att ta mot 1.an var att följa en stig till stor del. Lite längre men enklare att navigera efter, skulle det visa sig. Istället för stigen sneddade vi över betesfält och stängsel. Vi tror att alla stängsel inte var med, för när vi kom fram till en dal/sänka låg vi lite fel mit vad vi planerat. Att tillägga måste jag säga att kartorna som användes var under all kritik. Dålig kvalitet, odetaljerade(hus syntes inte på en 1:40000) och dåliga färger. Vi fortsatte i alla fall efter dalen på andra sidan och kollrade åter igen bort oss bland staket, vilket resulterade till att det blev en liten omväg, igen. Äntligen hittade vi kontrollen och var på banan igen. Nu var det vara att kämpa på! Efter nästa bergskrön skulle vi ner till en bäck och vidare upp på andra sidan,fick vi ett smakprov av den Engelska floran, ormbunkar. Vi fick lov att passera ett stort område med meterhöga ormbunkar. Inte löpbart direkt och vassa var de så man skar sig lite på dem. det var bara att försöka gå så fort man kunde för att forcera det hela. Nästa ahaupplevelse var en odlad skog med granar. Vet att det är svårforcerat sedan tidigare, men kom inte ihåg att det var så illa. Kontrollen låg inne i en smalare brandgata eller arbetsväg. Om man skulle ta sig utanför den fick man slåss med torra grenar i oändlighet.

"Bergen" som vi passerade var som högst dryga 500m och stigningarna var som kanske 300höjdmeter. Det var ingen sten eller berg, utan mera böljande kullar. Det innebär när man är i England att det är gräs, eller rättare sagt grästuvor. Höga grästuvor med antinge gräs eller ljung på. Det var väldigt många områden vi passerade med detta ofog. Vi försökte att springa över eller runt dem, men det var helt omöjligt. Åter igen var det vara att gå.....
                                                                            (Tussocks)

Från näst sista kontrollen (som vi även denna missade på grund av stängsel i massor) var det äntligen riktigt löpbart. Då var det bara uför mot målet och vi släppte på allt vad vi kunde. Tror vi knep några placeringar där, för när vi kom imål låg ett antal lag precis efter oss i resultatlistan. Vi kom in som 10.e lag efter dag 2. Inte som vi hade tänkt oss, men med tanke på våra missar så var det ok. I mål konstaterade vi att vi varit ute i nästan 6 timmar och knappt druckit 2 sportflaskor vätska. Anledningen till denna potentiella katastrof var att det helt enkelt knappt fanns någonstans att fylla flaskorna där det inte var ler-brunt vatten.
Vinden hade ökat i styrka under dagen och platsen där nattlägret var ett riktigt blåshål. Så när vi skulle slå upp tältet fick en hålla ner tältet medan den andra fixade med pinnar o snören. I och med att vi inte kunnat springa på som vi önskat dag 1 så var vi ganska så fräscha i benen. Men för att hålla värmen och förebygga stelhet så blev det en hel del stretching under eftermiddagen och kvällen. I och med den kalla vinden kunde man inte vara ute, så vi hängde i en lada som man använde som tävlingscenter i nattlägret. THE OMM går alltid sista helgen i oktober, det gör att man får vänta en timme extra på starten på grund av tidsomställningen. När man tänker att nu börjar det bli dags att lägga sig när klockan är 22, så är ju klockan bara 21 med den kommande tiden. Lång tid i tältet, speciellt när vi skulle starta 9.30 dagen efter.

Efter en sömnlös natt på grund av blåsten som smattrade och drog i alla tält vad det nu dags för dag 2. Fick veta att att det var "dåligt väder"-alternativ som gällde. Det innebar att några kontroller strukits. Det var en tråkig bana, man sprang samma bana som dagen innan med skilnaden att man sprang motsols och något innanför dag 1.s kontroller. Vi var i valet och kvalet om vi skulle starta med jackorna på eller ej. Det blev jacka på. Bort till första kontrollen var det rejält blåsigt i byarna, men vi hade vinden i ryggen så det var inte kallt. Vid kontrollen valde vi faktiskt att ta av oss och körde uta jackor resten av tävlingen. Jag använde en ulltröja som var fullt tillräckllig, men visst, över vissa krön bet det i kinderna. Åter igen var det tuvor och ormbunkar som vi fick ta oss över och igenom mest hela tiden, tråkigt! Dag två uppstod samma problem med att det var ont om vatten. Jag hushöll med flaskan jag startade med så den räckte hela dagen. Galet, men vad skulle man göra....
Denna dag spikade vi samtliga kontroller i alla fall och kom endast 19minuter efter vinnarna och en 5.e plats dag 2. Totalt blev vi 7.a i vår klass av drygt 90 startande lag. Vi hade spänt bågen för en bättre placering, men orienterar man inte bättre än vad vi gjorde dag 1 så kan man inte förvänta sig mer. Vi är dock nöjda över vår insats. Att det var ett dåligt område som var svårsprunget, med dåliga kartor och tråkiga banor gjorde att jag inte är helt nöjd med tävlingen. Detta område kommer jag inte att springa i någon mera gång, det är en sak som är säkert!


(Foto privat. Tävlingscentret är ståndsmässigt!)

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!