Pacer under TEC100

23 april, 2015

Jag har i fyra år i rad sprungit TEC, tre gånger 100 Miles och en gång vikt ner mig och kört 50 Miles. I år ville jag verkligen inte springa där av flera anledningar. Men kunde jag hålla mig borta från skogarna i Täby i år? Icke sa Nicke! En kompis till mig, Marcus skulle springa 200miles (32,2mil!!!)där, en distans som det för övrigt var premiär på under årets TEC. Tänkte att jag kunde hjälpa honom med att vara pacer under lördagsnatten och det ville han. Lovade även en ledare från Team Nordic Trail, Torbjörn som skulle springa 200miles att jag kunde hjälpa till något varv om det passade. Det ville även han. Lite senare får jag veta att Marcus valt att byta distans till 100miles på grund av en annan tävling han ska springa i sommar. Det skulle bli pacning i alla fall.
Lördagen kom och jag stack iväg till Ensta krog, där varningen är. Många bekanta ansikten som man snackade med. Det kändes väldigt konstigt att se löparna komma in för varvning medan man själv inte tävlade. Kom ihop med en annan som skulle vara pacer för Marcus innan mig och det blev då en hel del väntan då Marcus först precis hade varvat och sedan att den andra först skulle ta ett varv med Marcus. Torbjörn kom in för varvning under tiden och det gick riktigt bra för honom. Han hade bara två varv kvar. När man stod och kollade på löparna var det en hel del som såg slitna ut, de hade varit ute i 14 timmar nu. Undrar hur man själv ser ut efter 14 timmar löpning, har hört att jag ganska tidigt ser sliten ut.
Äntligen var det min tur! Med pigga ben gav jag mig ut med Marcus, på hans sista två varv. Åter igen var det en konstig känsla, denna gång för att man var pigg när det var natt på den banan. Apropå banan så var det till del ny bansträckning. Upplevde att det var mindre gåbackar denna gång. Men jag gillade den nya banan, som gick mer i skogen och även var något längre. Nu var det 14 varv om man sprang 100 Miles, mot 16 som det var förut. Jag försökte pladdra på så gott jag kunde och lade mig lite framför så det bara var att ta rygg på mig. Marcus hade en negativ svacka mentalt som jag försökte hålla i schack. Vi tuffade på bra och vid varvningen inför sista varvet sprang jag före för att kolla att en flaska sportdryck fanns redo. Fick indikation av den tidigare lagern att killen som låg före såg trött ut och att han inte hade så stort försprång. Väl ute på banan igen försökte jag ligga på liiiite mer än förra varvet. Hade inte berättat om killen framför. Vi gick något mer detta varv, men inte mycket. Försökte peppa för allt vad jag var värd. Vi varvade andra löpare då och då och hejade på dem. Hörde på Marcus att han bara ville i mål nu. Så när det var sista backen nerför till mål spurtade jag på för att komma i förväg så han fick gå imål själv, för det var hans målgång. 17:08:57 blev sluttiden, vilket räckte till en tredjeplats! Killen före, kom vi aldrig ikapp, men han kom in endast 1min och 50sekunder före. Det värsta av allt är att Marcus slog min tid på 100miles med nästan 30min!!!! Får ta o fixa det någon gång, inte på Bornholm dock.
Det var inte helt lätt att vara pacer. Hur fort kan man och bör man springa? Försökte att känna efter hela tiden så att jag drog hela tiden. I skogen var det nog svårast, för jag är ganska så snabb där, medan Marcus meddelade redan innan att han var långsam där. Jag tror och hoppas han var nöjd över min insats. Det är inte omöjligt att jag gör det någon mer gång i framtiden.
Hur gick det då med Torbjörn som jag också skulle vara pacer för? Han gick i mål innan jag var klar, så det var bara att ge honom en stor klapp på axeln när han låg på massagebordet efteråt. 40:50:26 stannade klockan på för honom, vilken är en riktigt grym tid!


(foto privat. Marcus målgång!)

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!