Löparkompis

20 februari, 2016

Om man bortser från de 10-12 åren då jag spelade basket så har jag alltid tränat ensam. Jag har aldrig gillat att träna tillsammans med folk. Jag vill träna på mitt sätt, springa i mitt tempo, och inte behöva bry mig om vad någon annan gör eller hur fort de springer. De senaste två söndagarna har jag dock varit ute och sprungit med min allra bästa vän. Hennes två första milrundor! Jag är superstolt och imponerad över att den senaste rundan gick på 1:12, grymt bra för ens andra mil någonsin.


Det som faktiskt är positivt med att springa tillsammans med någon, särskilt en väldigt ny löpare, är att man tänker mycket mer på att hålla ett lugnt tempo och på tekniken. Man ger lite råd och tips medan man springer och då följer man ju förstås själv de råden. Dessutom är det svårt att hålla ett väldigt lugnt tempo ibland, det är ju så mycket roligare att springa fort! Men när man måste ta det extra lugnt för att kompisen ska hänga med är det mycket lättare att korta ner steget och inte stressa.


Jag är fortfarande en ensamlöpare och kommer fortsätta att ge mig ut i skogen på egen hand. Men att då och då ta sig en löptur med bästisen kan man faktiskt unna sig! :)


Taggar

löpning

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!