Ett spontant långpass och lite löpokondri

19 februari, 2016

Igår skrev jag om min grundplanering för träningen framöver, idag tänkte jag berätta hur upplägget såg ut för denna vecka och varför jag ändrade mig.

Såhär hade jag tänkt från början:
Måndag: 7 km lugn jogg utomhus
Tisdag: yoga
Onsdag: 4 * 10 min tröskel (typ 4:25-fart eller 13,6 km/h) på löpband
Torsdag: cirkelpass på gym, med fokus på lite tyngre styrka
Fredag: vila
Lördag: lugnt långpass, 16 km utomhus - gärna i skogen
Söndag: vila
Plus cykling till och från jobbet varje dag såklart.

Såhär har det blivit hittills:
Måndag: 7 km snabbdistans utomhus (4:39-fart)
Tisdag: 30 minuter simning
Onsdag: cirkelpass på gym, med mer fokus på puls än tunga vikter
Torsdag: vila
Fredag: mycket lungt långpass, drygt 18 km utomhus (på asfalt)

I måndags behövde jag lämna bilen på besiktning, så då blev det inget cyklat. Det kanske var därför jag hade väldigt pigga ben som ville springa snabbt när jag kom hem efter jobbet.
I tisdags föreslog Magnus att han och barnen kunde dra till badhuset medan jag var på yoga. Barnen var förvisso lite svårövertalade men jag blev istället mycket mer sugen på en familjeaktivitet än att stå och stretcha. Så det var inget svårt beslut att ta.
Sedan tyckte jag att det var dumt att klämma in ytterligare ett fartpass direkt på onsdagen, mest för att jag fortfarande är väldigt orolig för att överanstränga foten som nu äntligen är frisk. Därtill hade jag insett att jag inte skulle kunna komma iväg på ett lunchpass på torsdagen, medan det faktiskt fanns en lucka på onsdagen. Inte heller några konstigheter att tänka om där.
Torsdagen blev en mycket intensiv arbetsdag och så hade jag rätt rejäl träningsvärk efter cirkelpasset. Vila alltså!
Under eftermiddagen hade min kollega som också löptränar nämnt att hon var lite sugen på att försöka springa hem från jobbet fredag eftermiddag. Hon undrade om jag hade tid och lust att hålla henne sällskap som farthållare och för lite mentalt stöd. SJÄLVKLART ville jag det. Jag tycker om att springa med kompisar ibland och det är till och med nyttigt för mig att anpassa farten efter andra. En sak som jag nämligen behöver bli bättre på är just att variera min fart på olika pass. Så därför blev det helt spontant ett långpass på fredagen (men buss till jobbet på morgonen).
Nu får jag väl se vad jag känner för under helgen.

Och det är ju såhär det är - livet kommer i vägen för planerna ibland. Men det gör ju ingenting! Det viktigaste är att man håller i gång, att det känns roligt och genomförbart.

En sak som jag dock började fundera över på bussen imorse är om jag inte börjar känna efter FÖR mycket hur fötterna, vaderna och knäna känns. Jag är verkligen jätterädd för att få nya skadeproblem och går konstant och känner efter om allt känns bra. Känns inte höger hålfot en aning stram? Är träningsvärken i vaderna inte lite väl intensiv? När jag böjer på benet - kändes inte knät lite rassligt helt plötsligt?!
Jag har blivit ofantligt mycket bättre på att lyssna på kroppen. Men ibland undrar jag om jag börjat fokusera för mycket på det. Har jag blivit en löpokondriker???

Japp, hittade på ordet själv. Men jag tycker det passar rätt bra. Definition: Löpare som är livrädd för att bli skadad så fort kroppen inte känns helt 100% pigg och smidig före och efter träningen (med inslag av inbillad stelhet eller smärta). Visst är det dags att lägga till ett nytt ord i SAOL? Och någon som känner igen sig?

Nej hörni, nu behöver jag rulla foten på min träboll och stretcha vaderna. Ha en underbar fredagkväll!

(Och just det, jag har inte kommit i gång med bilder i bloggen ännu, men ni som vill se bilder på snygga nya skor jag har köpt denna vecka kan ju kika in på mitt instagramkonto.)

Taggar

Långpasslöpokondrisnabbdistansträningsschematräningsuppläggtröskel

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!