Runners high!

28 februari, 2016

Ibland händer det när man minst anar. Det där passet som man kommer ihåg länge, som man ler av att tänka på. Det där passet hade jag idag!

Dagen började med att klockan ringde vid fem, upp och jobba! Kom hem igen runt fyra och hade tänkt sticka ut direkt men var så hungrig så jag var tvungen att äta först. Och sedan fastnade jag såklart i soffan och var inte alls sugen på att springa! Men vid sjutiden hade jag samlat ihop tillräckligt med ork för att ge mig iväg. 

När jag skrev mitt träningsschema för 3 veckor sedan hade jag lagt in intervaller på bandet som dagens pass. Men jag hade skrivit så luddigt att jag hade ingen aning om vad jag skulle göra! Eftersom vaden strulat lite vid intervaller hade jag bestämt mig för att gå ut och jogga 8 km istället i lugnt tempo. 

De 2 första kilometrarna var fruktansvärda, jag kände mig febrig och ilamående och hade planer på att bryta och gå hem. Men när jag passerat 2 km hände något med kroppen. Steget blev lätt och jag sprang utan problem i 5.30 utan att bli särsklilt andfådd, normalt är det ett tempo jag får kämpa får att hålla någon längre sträcka. Kändes helt underbart och jag bara njöt, samtidigt som jag inombords undrade när väggen skulle komma. Men den kom aldrig! Var lika stark och pigg hela vägen hem. Så istället för 8 km lufs blev det närmare 10 km snabbdistans. Man måste ju ta tillvara ett par superben när de väl dyker upp!

Försöker hitta en orsak till varför det gick så bra just idag, men kan inte hitta någon. Egentligen borde det inte gått så bra, dåligt med sömn, upp tidigt och ätit för dåligt. Möjligtvis var det gårdagens ostbågar som gav turboeffekt? I så fall finns det ju anledning att äta ostbågar oftare!

Fick bli ägg- och räkmacka när jag kom hem, det satt fint! 

 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!