Årets första hundjogg och även första vurpa

4 mars, 2016

Jag tog med familjens hund Aslan, en 1-årig Rhodesian Ridgeback på morgonjoggen igår, var ett tag sen han följde med pga att det varit så satans mycket grus på vägarna häromkring.
Jag springer med bälte, ett hopknutet koppel (där en ögla blir bra att hålla i vid tex möten) och Aslan har sele så han springer nån halvmeter till höger om mig.
Allt gick bra bortsett från några småryck i sidan där Aslan tyckte det luktade väldigt intressant och glömde bort sig.

Ca 10 minuter in körde jag i vanlig ordning löpskolning (knäuppdrag/hälkick/hjulsteg var 3:e steg). Kändes bra, höll samma fart som vanlig löpning så det ställde inte till för Aslan heller även om han tyckte jag sprang lite mysko.
I den sista knäuppdragningen för intervallen fastnar tårna i öglan jag har på kopplet, högst upp i knälyftet.
Jag får framåtvikt, drar in axeln och gör en parkour-kullerbytta för att driva rörelseenergin framåt och fortsatte därefter springa.
Inte.
Jag föll handlöst framåt, knät gick i först med en fallhöjd på ca 1 meter, händerna strax efter. Resultatet blev som tur var inte värre än ett rejält skrapsår på knät och en förvånad hund.

Måste ha sett oerhört kul ut, tur att det hände på en enslig cykelväg...
Lärdom: Håll i öglan vid löpskolning. Sagt och gjort, de kvarvarande löpskolningsintervallerna gick utan problem.

Hunden får absolut följa med fler gånger och något säger mig att det inte är han som får vika ner sig i fartintervaller när de kommer.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!