Att vara på gymmet utan att träna, vad är vitsen?

7 mars, 2016

Jag hoppade in på kommunens personalgym på vägen hem, beläget i ett skyddsrum i en källare under Nyköpings stadshus. Luftkvalitet därefter...
Men en skivstång är fortfarande bara en skivstång oavsett om den ligger i en dammig källare eller på SATS Odenplan (finns den kvar?). Så det funkar för mig. Nära på gratis också är ett stort plus såklart.

Hur som, när jag kom dit strax efter 16 var det bara jag och en kvinna där. Hon var i 45-årsåldern med bra märken på kläderna, både linne (top?), tights och skor. Hon hade liksom investerad en del i träningsgarderoben sista året. För hennes skull hoppas jag att hon använder kläderna till vardags också för i gymmet gjorde de inte mycket nytta... Hon gjorde ungefär samma fel som väldigt många, framförallt medelålders kvinnor, gör. Eller inte gör; tar inte i. Alls. Överhuvudtaget.
Jag försökte hålla mitt fokus på det jag skulle göra men allt eftersom jag studerade henne i mina vilopauser mellan seten blev jag mindre irriterad och mer konfunderad. Irriterad till en början för att hon inte tar i när hon är på gymmet. Är man på gymmet tränar man. Oavsett om man är 15,45, 65 eller 85. Punkt.
Konfunderad för att det kan verkligen inte ge henne något att vara där. Mer än lite mindre tid på kvällen.

Jag köper att inte alla är måldrivna som jag själv. Såklart behöver man inte träna bara för att orka ett lopp, lyfta en viss vikt, förflytta sig en sträcka på en viss tid eller gå upp eller ner i vikt. Det funkar säkert för många att träna för att det är skönt och man mår bra av det.
Men kvinnan på gymmet vann absolut INGENTING på sitt besök. Hon hade ingen att prata med eftersom jag inte är så social på träningstid heller.

När man drar i kablar eller sparkar i benmaskiner och har så lätt vikt att vajern böjer sig och blir sladdrig är vikten för lätt. När man lyfter hantlar över huvudet och de rör sig åt alla möjliga håll utöver uppåt är vikten för lätt.
Hon var kvar när jag gick 45 minuter tröttare.

Hon kan omöjligt blivit trött av sin träning och knappast varken fysiskt eller mentalt ens pyttelite utmanad. Det enda jag kan komma på är att hon behövde komma bort en stund. Från någonting. Någon? Koppla bort vardagen genom att flytta en sprint lite här och var under en timmes tid?
För min egen sinnesro tror jag att det får bli det svaret.

Och på något sätt bekräftar det många vet: träning ger mycket, man får ut mycket. Som att komma bort från verkligheten ibland. Till damm, vita väggar och högljudda fläktar. Och alldeles för lätta vikter.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!