Ett riktigt bra simpass

9 mars, 2016

Masters-simning på kvällskvisten som vanligt på onsdagar. Trött som vanligt innan kroppen är i vattnet. Jag skrev (ju) ett blogginlägg i söndags som gick ut på att jag inte tog i ordentligt när jag simmade och det satt ordentligt fast i huvudet, var lite stressad på förhand.

På insimmet kändes tekniken bra, kunde dra igenom draget ordentligt och isticket satt det också. Värre med M. teres major på bägge sidor som hade lite invändningar mot träning innan den var varm. Men vändningarna satt oerhört dåligt, hur jag än gjorde kom jag för långt ifrån eller för nära väggen. Missade tom väggen två gånger, det känns alltid lika dumt. Lite stressad andning också under teknikövningarna i början, fick inte riktigt luft.

Första riktiga serien var 6*100 m paddlar + fenor, det brukar gå ganska bra för mig. Och så även idag, jag orkade dra igenom hela vägen och jag kunde hålla fokus, vändningarna satt betydligt bättre. AnnaLena simmade på banan bredvid och peppade hela tiden och det gick fort för att vara jag, vi simmade på ca 1.20/100m. Det intressanta mot slutet var att jag märkte tydligt att huvudet ville lägga ber långt innan kroppen behövde.

Därpå 12*50 fenor. Gick ut hårt och hoppades att inte tappa alltför mycket efter vändningen. Första tre var riktigt tunga, sen vände det. Lite. Sista 3-4 tyckte huvudet att det var hög tid att sluta. Eller bara simma igenom. Varje armtag var mer psykiskt tungt än fysiskt. Efter varje frånskjut försökte psyket berätta vilken oerhört dum idé det är med simning. Men jag höll ihop bra tycker jag och landade alla 50:or på ca 38 sek, fortfarande väldigt bra för att vara mig.

Sen var det färdigt, jag hade inte mer att ge. Kravlade upp och la mig på kakelgolvet bredvid bassängen för första gången i mitt liv.

Försökte mig på en sprint till ihop med alla andra simmare men vaden började nypa efter bara 10 meter och vid vändningen knöt sig hela soleus övre fäste så det var bara att kliva av, fortfarande vimmelkantig.

Och nu sitter jag här. I köket, mörkt och tyst runt mig. Har ätit lite och ska ta mig till tandborsten. Det var länge sedan tre meter kändes så långt.

Det var ett skönt pass idag men jag tror knappast att det går att köra såhär varje pass. Men i vissa set borde det absolut gå, nu vet jag att jag kan.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!