Hur tänker du, Ironman?

18 mars, 2016

Får ofta frågan över hur man är skapt när man väljer att frivilligt ställa upp på en så lång och relativt tuff tävling som Ironman ändå är för en elitmotionär som jag själv skulle vilja definiera mig som. Att köra tre så pass krävande sträckor efter varandra och utsätta sig för så pass mycket smärta som det ändå resulterar i. Senast idag fick jag frågan om hur länge jag tänkt vara ledig från jobbet efter avklarad tävling för att låta kroppen återhämta sig. Sanningen är den att det är främst de riktigt långa distanserna som lockar mig. Anledningen till det är att jag aldrig varit särskilt snabb varken inom simningen, cyklingen eller löpningen. Däremot har jag byggt upp en skaplig bas vad det gäller uthållighet och ett ganska tjockt pannben. När det gäller träning är det främst de högintensiva passen som avskräckt mig även om jag kört en hel del sådana pass på trainern under vintern och kommer fortsätta med det än ett tag. Efter en kortare förkylning som betydde en viss minskning i träningsvolym var det skönt att inleda denna fredag med ett löppass över 25 km i vackert vårlikt väder. Nu är det dags för en helg med en mycket träning. Imorgon blir det ett pass inom varje disciplin. Börjar med ett simpass tillsammans med klubben (Maxprestation Sportsclub), ett pass som sedan följs upp med ett rejält brickpass bestående av först 4 timmar MTB följt av 1-2,5 timmar löpning. Träningshelgen avslutas på söndag med 4 timmar distans trainerträning. Ser ut att kunna bli en bra helg.
Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!