Blå linjen hägrar

21 mars, 2016


Idag slog det mig: jag har fått vittring. Blå linjen hägrar. Och ni fattar att jag inte syftar på tunnelbanan mellan Kungsträdgården och Akalla eller Hjulsta.
Göteborgsvarvet börjar närma sig och jag börjar tro på riktigt att jag kommer att kunna ställa mig på startlinjen och springa hela varvet. Om inget konstigt händer så kommer jag dessutom klara målet som jag skrev om i ett av mina första blogginlägg. Det är en lättnad att känna att kroppen och foten håller, att jag inte har fått några bakslag sedan årsskiftet. Så fantastiskt skönt!

Sedan kan jag ärligt erkänna att det ibland känns lite surt att jag fortfarande har rätt så långt kvar till 'toppform'. Jag tror inte det är speciellt rimligt att sikta på personbästa på Varvet i år. Jag sprang förvisso ett fullt godkänt kortare långpass i mycket behaglig fart i söndags och det känns som att min löparkropp så sakteligen börjar vakna till liv igen. Men jag känner mig fortfarande mer bekväm med att skynda långsamt än att börja pressa mig själv för hårt. Och jag är inte heller den som är bra på att ta ut sig fullständigt. Varken på träning eller lopp. 

Hittade en bild på ett linne som jag gillar igår. Skulle vara lite kul att springa i det. Vill man inte lida pin får man vara fin, tänker jag. Eller åtminstone färgglad och snäll mot sig själv. Det får nog vara mitt motto för vårens löpning.

Taggar

Göteborgsvarvet

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!