Godisets högtid

23 mars, 2016

Alla borde se Johan Glans utlägg om påsken. Länk att kopiera till sökfältet: http://www.allas.se/se-johan-glans-prata-om-pasken/
Så klockrent bra. Sen finns det ju någorlunda rimliga förklaringar till påskens alla dumheter även om de flesta mer hör våren till än att eventuellt lyckades en duktig talare vaknat liv i en grotta långt bort i ett land som vi i Sverige fortfarande inte visste fanns sisådär 1800 (?) år efter att mannen klev ur grottan.

Men det här med godiset måste ju ändå ta priset... Precis som med julklappar verkar de flesta vara överens om att barnen får alldeles för mycket men ingen vill göra sina barn besvikna så överdådet fortsätter.
Och nu vill jag inte låta som Jonas Colting här men... Hade det faktiskt varit en gång/år vi moffade godis hade det varit en sak men nu är det ju snarare 70-80 gånger per barn och år. Minst.

Jag är absolut inte emot godis och jag är direkt att "erkänna" att jag också äter godis. Ibland mycket, ibland ingenting.

För länge sen, på det sena 1900-talet var jag väldigt tidigt uppe på påskaftonen för att systematiskt söka igenom mitt rum efter påskägg. Långfredagen var lång eftersom godiset hägrade och kvällen var omöjlig att somna på eftersom godisjakten var närstående. Trots att jag åt godis antagligen varje helg var påskägget speciellt. Som jag kommer ihåg var det inte överdådigt men inte litet, gissar att många har liknande minnen från sin barndoms påsk.
Och det hör till påsken, förväntan efter godiset, även om det egentligen är samma som man köpt på ICA 15 gånger tidigare i år.
Förväntan. Jakt. Godisfrukost.

Så frågan är var jag själv står.
Mina barn kommer antagligen få påskägg av påskharen som nära på alla andra. Lite godis, något annat. Godis äter de ändå så de klarar sig. Och jag blir fortfarande glad om jag får ett påskägg av någon. Det är konstigt att en äggformad kartong fortfarande är roligare än en påse. Betingning är bra skit.

Jag har krånglat mig igenom ett par påskar (?) utan att äta godis trots att jag varit sugen. Det är inte värt det, det sockret försvinner snart ur kroppen. Problemet är att godiset finns överallt, affärerna närmast skänker bort det just nu. Ska det bli mer påtagligt får nån nästan kasta det på förbipasserande.

Så. Ge era barn godis om ni vill. Ge er fru, man, sambo, eller flickvän/pojkvän godis om hen vill ha. I lagom mängd. Ingen mår bra av för mycket socker, framförallt barn som inte kan ta eget ansvar. Där kommer vi vuxna in.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!