Att ge råd, kan jag det?

25 mars, 2016

I måndags hade vi kvällsmöte på mitt jobb och jag berättae för mina arbetskompisar om mitt intresse för löpning. På skolan jag jobbar på kommer vi fram över att jobba med våra friskfaktorer och en stor del i mitt personliga välmående är träning. Balansen i vardagen med famliljeliv och träning gör att jag orkar prestera bra de många timmarjag är på jobbet. Dagen efter kom en av kollegorna fram till mig och frågade "Du Linda, är löpning din grej eller?" Jag kunde ärligt svara ja. Då kom nästa fråga "Hur ska jag göra för att komma igång? Vad är en bra sträcka? Jag vill så gärna kunna springa långt.". Vad svarar man på desa frågor? Vi är ju alla olika, har olika kroppar, kondition och ambition. Det som är långt för min kollega kanske är kort för mig. "Kan jag springa 3 km på en gång?" Jag rådde henne att ta det lugnt i början, försöka ta in löpningen i promenaderna hon berättade att hon går. Börja med en-två minuter lugn löpning varvat med två minuter i gå i raskt promenadtempo, och när det känns bra så utökar man löpningen succesivt. Jag vet inte om detta var ett bra råd för jag har aldrig följt något program för nybörjare. Jag blev bara så glad att hon vågade fråga. 

Det blev ingen runda i onsdags som vi planerat. Kände mig inte 100% och det gjorde inte Mia heller. Vi tog en 6 km rask power walk istället, i sällskap av fullmåneljus och miljoner stjärnor. Det var en fantastiskt klar kväll här och där vi gick var det inte så mycket annat ljusbrus. Ibland måste man bara stanna upp och njuta, titta uppåt på de små ljusprickarna ute i galaxen. Man känner sig onekligen som en mycket liten varelse!

Nu är det påskhelg och några extra dagar ledigt. Dessa ska användas till trädgårdsarbete och, håll tummarna nu, helst två löprundor. Idag har båda barnen kompisar hemma och just nu är hela köksgolvet fullt av pyssel. Fjädrarna yr som i värsta hönsgården :) 

//Linda

 

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!