Ombestämma sig för att hitta tillbaka till löp och träningsglädje

1 april, 2016

Detta är inget aprilskämt. Jag började fundera för ca 3 veckor sen på varför min motivation och inspiration låg på bottennivå avseende träning. Jag kom fram till att mitt mål, som i år skulle vara att ta mig igenom en halv Ironman var orsaken och det som dränerade mig. Jag började sätta mina tankar på att jag drar mig ut, säljer min startplats. Placerar alla tankar på att jag inte ska ha några stora o-överkomliga mål som jag inte har kraft att träna inför.

Det tog mig 2,5 vecka i tankar och när jag väl uttalade orden för några dagar att jag struntar i halva IM och säljer platsen, DÅ kom den- inspirationen, glädjen och motivationen tillbaka. Det känns rätt i varenda cell. För mig och min del att ta det här beslutet var det många faktorer som egentligen talade för mig att strunta i det. Min äldsta dotter ombestämde sig att hon ska fira sin födelsedag på sin födelsedag, vilket är samma dag som detta IM skulle vara. Inom familjen har vi en tragisk sjukdom som dränerar mycket av kraft och energi, jag blev en dålig tränare och en dålig motivator för mig själv. Nu, den här känslan av att nästan bli av med ett ok på mina axlar, har gjort mig lättare. Min senaste löprunda kändes i hela kroppen- jag var lätt och glädjen var ända ut i fingerspetsarna. Ibland måste man få ombestämma sig, det är varje människas rättighet när det gäller såna här saker i alla fall. Jag har uppfostrat mina barn till det, och det känns bra att kunna visa och applicera det med superbra anledningar. Att springa för mig handlar om rensa tankar, och ge min kropp glädje. Ger det inte de känslorna så behöver jag ta itu med varför,skönt. 

Någon som är intresserad av en startplats på halva IM den 10 juli. PM:a mig via fejsbok. (o:

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!