Långdistans

2 april, 2016

Tänk vad förvånad man kan bli.
En lättare jogg i strandbrynet blev till 90 minuter och 1,5 mil i behagligt tempo som kändes lätt trots blåsor under tårna från korallsanden. Regnet upphörde efter nån halvtimme och sista timmen blev i växlande molnighet med obarmhärtig värme från solen.

Efter passade jag på att köra igenom kroppen med lite situps och armhävningar på stranden.

Jag fick sällskap av en flock hundar och ett gäng grabbar som tyckte det var kul att springa runt mig i klunga. Pressad situation som ensam tjej men de gav sig efter nån dryg kilometer när de inte fick någon uppmärksamhet och jag fortsatte mala på i mitt eget tempo.

Underbart att få sitta ensam på stranden och blicka ut över det turkosblå havet med musik i öronen samtidigt som endorfinerna rusade i kroppen.


Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!