Blir inte alltid som man tänkt sig.....

3 april, 2016

Igår taggad som tusan för ett långpass idag, men den känslan ville inte riktigt infinna sig då jag vaknade imorse.

Bestämde mig för att bege mig till gymmet på jobbet för att avverka några km löpband. Vet att många tycker att löpband är trist, och jo.... jag håller med, inget slår ju att kunna springa ute. Men hälsomässigt är löpbandet skonsammare mot min stelopererade rygg.

Hoppdes att jag skulle vara ensam i gymmet, och det var jag..... Till en början.
Så jag vred på stereon på hög volym o startade löpbandet.
I 5:20 fart och tyckte det gick förvånadsvärt lätt så växte tanken: ska jag försöka mig på 2 mil?
Efter ca 5 km fick jag sällskap av en arbetskamrat.

Uppriktigt sagt.... Jag är fruktansvärt osocial då jag springer, jag går in i min bubbla och svarar väldigt fåordigt om någon försöker prata med mig.
Tappade lite fokus, och plötsligt stormade ett gäng hockeykillar in (i åldern 14-15 år ) i gymmet och det blev rätt stojigt och mitt fokus försvann helt.
Stannade efter 1 mil, och lite besviken över att det inte blivit det långpass som jag ville igår.

Men jag bestämde mig för att springa ngr km ute istället.
På trötta sega ben bar det av uppför, inte fort, men nötte på i backarna.
Ca 6 km fick jag nöja mig med då jag fått två eländiga blåsor som sved.(orutinerat så hade jag inte tejpat denna gång)
Men med en skön utförslöpning som avslut så är jag trotsallt nöjd med dagens träningspass.

Kanske inte som jag hade tänkt - men det betyder inte att det behöver bli dåligt.
Det enda tråkiga var att Växjö vann över oss i hockeyn i em, men ny match på tisdag.

Nu blir det liggläge i soffan o Mästarnas mästare på tv, och hopp om en bra vecka till er alla, den som nu kommer.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!