En (alldeles för) snabb morgonlöpning

7 april, 2016

Jag lyckades lura med mig min nästan-granne och kollega Ronny på ett zon3-pass imorse.
Uppvärmning, stegringslopp, 2 intervaller i zon 3 och nedjogg kl 6 på morgonen, Aslan följde med och var heltaggad.

Jag hade ett simpass från igår i kroppen och sovit ganska illa och Ronny hade på förhand flera gånger förklarat att han är "innebandy-med-kompisar-tränad" och antagligen skulle få svårt att hinna med men skulle bita i. Jojo...

Iväg och vi höll samma fart i uppvärmning och stegringslopp.

När intervallen så började så var det tungt. Oerhört tungt. Steget och tekniken kändes lätt men andningen var inte alls med, fick slita hela vägen.

Majorfel, skulle ju saktat ner men träningsdjävulen bet mig. Dessutom följde Ronny med strax bakom utan problem så jag tänkte att min kropp inte alls var med i matchen eftersom han skulle vara dåligt tränad och långsam. Men jag var för dum i huvudet för att sakta ner. Man saktar inte ner i intervaller. Punkt.

Vi slet oss igenom andra intervallen också på samma sätt, mina lungor var inte med i matchen och magmusklerna började svikta men benen var med fortfarande. Magen beror väl på simningen 9 timmar tidigare tänkte jag.

Vi gå-vilade lite innan 10 minuters nedjogg, återhämtade mig fort och hade inga problem alls hem.

När jag kollade km-tiderna hemma fick jag då svaret till varför det gått tungt:
Vi hade farit genom skogen i 4.15-4.20/km, har inte varit där sen i somras. Och verkligen inte 6.15 på morgonen...

Jag hoppas att jag inte får lida alltför mycket av den kvarten. Men mer hoppas jag att min "otränade" kollega har bra träningsvärk imorrn för jag tror han mörkade formen...

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!