The sound of silence

10 april, 2016

Jag har länge ogillat att lyssna på musik (eller något annat heller för den delen) när jag tränar. Eller åker bil. Eller transportcyklar till jobbet. Eller går eller vad jag nu gör. Tror jag gjort min poäng.
Jag har två ganska ljudmässigt frikostiga barn som många andra, och det är så det ska vara. Barn ska låta.
Jag arbetade tidigare på en plats där mitt huvud dagligen fylldes av ord. Inte mina egna utan utifrån så det till slut knappt fanns plats för mer ljud. Och sedan alla andra ljud i samhället, omgivningen.

Träningen blev en fristad från alla ljud, cykelbrus, skogens tystnad eller vattnets läten. Eller en källarlokals tryckande tystnad där lite viktslammer avbröt.

Ganska fort efter att jag bytt arbetsplats upptäckte jag att jag helt plötsligt inte stängde av radion i bilen eller att jag faktiskt saknade musik när jag joggade. Så nu får hörlurarna följa med ibland om jag kör asfalt. I skogen finns oslagbara ljud ändå att lyssna till.
Nu ikväll sprang jag 4-5 meter från ett rådjur, jag tror vi blev lika förvånade bägge två när det började prassla i marken precis bredvid oss.

Kvällens pass blev en till största del lugn och skön joggtur med lite löpskolning och fokus på att bara slappna av däremellan.
Knät sa dock ifrån jobbigt igenkännligt 700 meter hemifrån, hade jag fått 3 minuter till hade jag varit positiv inför IM men nu börjar jag bli stressad på riktigt.

Nåväl, jag fortsätter hoppas och eftersom min hund drog och slet på dagspasset idag kanske höfterna var lite ur fas.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!