Ingen passande rubrik idag.

11 april, 2016

Vaknade med ett ryck inatt, som man gör efter en mardröm. Vad jag drömde?
Att jag avbröt Ironman. Troligtvis en reaktion på knät igår, men jag drömde att knät blev så stelt att jag inte hann i mål. Alla har sina mardrömssituationer antar jag.
Så det första jag gjorde när jag vaknade igen några timmar senare var att räkna på matematiken kring tiden. Och jo då, händer inget större problem ska jag inte ha några som helst problem att klara av maxtiden. Och det visste jag ju innan.

Gym innan jobbet, inte mycket att säga om, det gick som det skulle.
Efter jobbet var det cykel på schemat. Startade med att jag upptäckte att min knappt 2 månader gamla hjälm gått sönder i storleks-inställningen. Det fina är att det är en utbyteshjälm från en reklamation för EXAKT samma sak fast andra sidan. Nöjd värre...
Så cykla hem och byta hjälm, därefter ut på styrkepasset som gick med bra tryck i blåsten. Fick rätt bra fart ändå trots rak motvind så det drog rejält i kläderna och ven nästan obehagligt i öronen.
Efter intervallerna och zon2, strax innan jag skulle börja varva ner ser jag en cyklist på en racer typ 100 meter framför. Tävlingshornen började växa direkt men även om jag höll högre fart utan att tänka på det så jag borde vara ikapp snart och förbi så det var inte mycket till tävling.
Tills han såg mig när jag var 50-60 meter bakom. Då var hans horn också ute, han körde ordentligt, sprang uppför uppförsbackarna (vi var i en 2-km uppförssväng med växlande lutning, Oxd-backen mot Arnö för de i närheten) och tog i på plattare. Jag låg på tempopinnarna och plockade långsamt meter efter meter tills jag var ikapp vid fängelset.
När jag körde om sa jag "Fan va du kör!"
-"Haha, Ja, jag var tvungen att försöka."
Undrar om han alltid försöker köra från andra eller om min tempocykel sticker i ögonen på "vanliga" cyklister och ska sättas på plats? Skit samma, kul var det iallafall.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!