Hjärta

12 april, 2016

Tack vare GIH-kursen fick jag möjlighet att göra ett VO2max-test för att mäta min maximala syreupptagningsförmåga och laktattröskel. Tydligen har jag ett maximalt relativt syreupptag på 67,2, en siffra som inte säger mig någonting egentligen. För att komma upp i det flåset behöver jag springa i 19,5 km/h (3.05-tempo), och om jag ska springa i en timme kan jag hålla 16,5 km/h (3.38-tempo) utan att drabbas av mjölksyra. I teorin alltså. 

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här informationen. Om jag mot förmodan skulle göra ett nytt test i framtiden så kan jag ju se om jag har förbättrat min syreupptagningsförmåga. Men det jag skulle behöva nu är ett lopp som går ut på att springa just så långt som möjligt på en timme. Kanske går det att räkna om det här till olika distanser och lopp så att jag kan använda vetenskapen som ett vapen i framtiden. Frågan är om det kan vara användbart redan till Wings for life i Kalmar, tveksamt va?

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!