Varför ler Ni inte?

17 april, 2016

 

Om nu löpning är så roligt, varför ler Ni inte när Ni springer sa en jag känner en gång till mig? Det ligger någonting i det och ibland när jag kommer ihåg det brukar jag alltid le. Ler och tänker på vad han sa och helt plötsligt börjar jag tänka på en massa saker. Jag som helst vill vara helt tom i huvudet när jag springer lång tid eller lång distans och på sin höjd vill räkna högersteg.

Idag var det dags för veckans långlopp eller ett lopp på lång tid. Två timmar och att springa två timmar i regn tar på allas humör. Då kom jag att tänka på vad han sagt och tänkte att jag ska prova. Att le hela tiden när jag inte möter någon är ganska svårt men att le när jag möter någon person är ju inte så svårt. Jag har inte gjort någon vetenskaplig studie på detta men jag är beredd att dra slutsatsen att det fungerar på dem som promenerar. De ler tillbaka och nickar ibland. De som är ute på en löptur ler inte tillbaka lika ofta utan de ler väldigt sällan. Jag antar att de är fokuserade på vad de gör eller tiden de vill springa på. Annat var det när jag sprang med Tila, en dobermann. Hundtricket fungerar då även på bilar måste jag säga. Jag vet inte hur många gånger chauffören vände på huvudet och tittade mer på oss än på vägen. En del stannade till och med. En äldre herre som vi mötte flera gånger stannade oss och sa samma sak varje gång, att han också haft en dobermann. Tila och jag är väluppfostrade så vi nickade och tyckte att det var roligt och sen sprang vi vidare. Jag saknar henne något enormt vid dessa långa turer. Nu är tre veckor av tolv avklarade. Jag måste säga att det går riktigt bra även om jag just nu har mycket annat som pockar på uppmärksamhet men det är löpning som gör att jag hinner med det också. På tisdag börjar jag med fjärde veckan och vips så är det den 12 juni. 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!