Från ett starkt långpass till en motivationsdipp

20 april, 2016

Hm. Det går fortfarande rätt mycket upp och ner med löparformen och -motivationen om jag ska vara ärlig.

För knappt två veckor sedan kändes det som att kroppen hade vaknat och jag kände mig pigg och stark. Sedan dess har jag absolut kunnat hålla i gång med träningen, men kanske inte riktigt på den nivån som jag egentligen hade planerat.

Jag tror att det dels beror på att det går åt lite väl mycket energi på jobbet vissa dagar (den mentala sorten) och dels beror det kanske på att jag är lite otålig när det gäller formkurvan.

Jag har ju lovat mig själv att skynda långsamt fram till Göteborgsvarvet... Fast nu när det närmar sig så känns det som att jag ändå inte riktigt känner mig helt trygg med formen ännu. Jag måste sluta jämföra med förra året! Men det är lättare sagt än gjort.

I helgen sprang jag faktiskt årets längsta pass hittills (22,22 kilometer om man nu ska tro på GPS:en) och dessutom i en riktigt skaplig fart, trots att jag tyckte att det blåste motvind hela vägen. Det var en riktigt skön känsla. Då tar man såna här nöjda selfies:



Sen blev det måndag och då kom träningsvärken i vaderna. Rejält med träningsvärk. Definitivt mer än vad jag är van vid. Vad är det nödvändigt för?
På kvällen tränade jag tillsammans med dotterns handbollslag. Den här gången var det inte jag som ledde fyspasset, utan jag var med och gjorde så många av övningarna som möjligt. Jätteroligt!

Men så kom träningsvärken i armarna. Och efter det har jag mest bara känt mig stel, gammal och hängig. En ganska stor kontrast till den nöjda nivån på fotot ovan. Och då är det alltid lite svårt att veta om man ska lyssna på kroppen och vila, eller om man ska bita ihop och köra på.

Ikväll valde jag att sparka ut mig själv igen. Fast bara lugnt och kort. Eftersom en kort och lugn runda i princip alltid är bättre än ingen alls. Framför allt när man precis har fått hem startnummer till Göteborgsvarvet. Och när man vet att det är jättefint ute i skogen.
Det blev en något stel men ändå härlig runda på ungefär fem kilometer i frisk och klar luft, bland fågelkvitter och förbi en stor flock hjortar. Mycket fint. Vardagslyx.  

Imorgon hinner jag förhoppningsvis med mitt favvocirkelpass på lunchen och nyss så bokade jag in en besiktning hos naprapaten tills på fredag. Efter det är jag säkert redo för ett nytt löppass igen.

Ha en fin kväll!

Taggar

GöteborgsvarvetLångpassmotivationträningsvärk

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!