Tomheten efter ett lopp.

29 april, 2016

Jag har flera gånger upplevt en stor tomhet när jag spriungit ett lopp. Jag är urladdad efter loppet som jag laddat 100% inför. Träningen känns inte alls viktig efterson målet/loppet är avklarat. Frågona och tankarna snurrar i huvudet. Vilket blir nästa lopp? Vad är nästa mål? Springa snabbare, längre eller oftare? Nä, nu gäller bara hänga i och hitta ny energi och kraft. Efter loppet i lördags var jag jättetrött. Lite småförkyld blev jag också, mest på morgnarna. Dess utom har vi haft en sån där vecka då det hänt mycket på kvällarna, möte på jobbet, byta till sommardäck m.m. Mias och mina åtaganden krockade totalt den här veckan så vi har inte setts en enda gång. Och då blir det som det blir, den stora latmasken säger att det inte är roligt att springa själv och hittar alla tänkbara ursäkter för att stanna inne. Ibland lyssnar jag på den där latmasken och gör som han säger. Jag stannar hemma och ger mig själv en ganska välbehövlig paus från träningen för att hitta ork och motivation igen. Jag kom inte ut på en runda förrän igår. Satt hemma och jobbade hela dagen och ville verkligen komma ut vid lunchtid för att vila huvudet lite men haglet trummade mot marken, regnet piskade och åskan mullrade. På kvällen lugnade sig vädret och jag fick äntligen ta på mig träningskläderna. Vilken lättnad! Den där latmasken kommer inte fram igen på ett tag, det lovar jag. 

Här står det sushi på fredagsmenyn. Köpte med mig 25 bitar till mig och maken från favoritsushihaket i stan, Futomaki. Barnen önskade korv med bröd. Vi har olika syn på det här med fredagsmysmat, haha. 

Nästa mål? Det får bli både att springa längre och snabbare. Nu kör vi!!

Trevlig Valborg och 1:a maj!
//Linda

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!