Svalbard

12 maj, 2016

2010 var jag, Emil och min pappa för att åka Svalbard Ski Marathon. Det ligger ju sjukt långt norrut, bara ca 100 mil från nordpolen. Vi var där i april och under tiden vi var där kom midnattssolen fram. Konstig känsla att solen skiner mitt i natten! Hela veckan hade vi strålande sol och blå himmel, kunde inte ha varit bättre! 

På hela Svalbard är det isbjörnsvarning så man fick inte lämna byn utan att vara beväpnad. Innan skidloppet sökte de av spåret med helikopter för att säkerställa att det inte fans några isbjörnar i närheten, det stod beväpnade isbjörnsvakter längs spåret och det var extra beredskap på sjukhuset. Kändes som ett tryggt lopp...

Vi hade föreställt oss att banan skulle gå runt fint i en dal utan några större höjder, men oj vad fel vi hade! Nästan en mil uppför, sen en mil nedför, och sedan vända och åka tillbaka igen. På ett ställe var det så brant så det gick inte att ta sig upp på vanligt sätt, så vi fick gå upp i sidled istället! Men det var fantastiskt vackert och något jag helt klart kommer att göra om. Vi tre åkte tillsammans hela banan och tog det mer som en upplevelse än som en tävling. Det var ingen stor tävling men det var bara skönt, det var verkligen ingen trängsel i spåret!

Vi körde även skoter ut till Tempelfjorden och kollade in glacärer och leta isbjörnar. Men tyvärr (eller kanske som tur är!) var det inga isbörnar där just då. Vi parkerade skotrarna på isen nedanför glaciären och då var alla skotrar tvungna att stå i bredd, inte i rad, för att alla skulle kunna åka iväh samtidigt om en isbjörn skulle närma sig. Även här var guiderna beväpnade. 

Efter den här resan har jag blivit sugen på att bo på Svalbard i ett år eller så, uppleva årstidernas mörker och ljus och leva i en helt annan miljö än man är van vid. 

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!