Pärlor

29 maj, 2016

Jag besökte min forna bakgård Kilsbergen i helgen och passade så klart på att springa lite. Det blev den bästa sortens löpning: i skogen från punkt A till B utan en massa logistiskt krångel. Vanligtvis när man inte springer en runda med start och mål på samma ställe så krävs det ju transporter i någon form; skjuts, lokaltrafik eller så. Men i lördags hade jag förmånen att vakna i ett vindskydd i skogen och sedan springa nästan tre mil söderut på bergslagsleden (etapp 9, 10 och 11 typ) till ett torp som skulle besökas senare den dagen. Ett sådant tillfälle får icke förspillas. Bergslagsleden kan vara kuperad och tungsprungen på sina håll, men landskapet och naturen kompenserar upp gott och väl för slitet. Det är löpning i yppersta världslass! 

Tydligen arrangeras ett ultralopp här på hösten, Örebro trail. Jag har inte sprungit det själv men för den som gillar sånt och har vägarna förbi borde det vara högintressant. Den här turen gjorde mig i alla fall ännu mer sugen på Stockholm trail om tre veckor, även om jag egentligen anser att skogslöpning på småstigar lämpar sig bäst som avkoppling och föredrar att sköta tävlandet på asfalt.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!