Om gyllene år

7 juni, 2016

Inte för att mitt eget liv är perfekt eller så, men ibland när jag läser andra bloggar på den här sajten påminns jag i alla fall om en sak som jag är tacksam över: att jag inte har några barn. Det verkar vara ett jävla pusslande och trixande för att få till lite egen träning när man har ungar. Speciellt eftersom barn i dag varken verkar kunna transportera sig själva till sina aktiviteter eller genomföra dom utan att minst en förälder sitter bredvid och kollar facebook. 

Det är nästan orättvist. Vid tävlingar så borde man inte bara ha klassindelning för olika åldrar och kön, utan även ta hänsyn till föräldraskap. Missförstå mig rätt; all respekt till dom som ändå får pusslet att gå ihop, jag är bara glad att jag inte behöver hålla på med det. Hur skönt är det inte att kunna lägga upp sin dag helt efter sina egna behov. Vill jag springa en runda innan frukost så gör jag det. Känner jag mig seg kan jag bara skjuta på det och ta det lite senare. Inga föräldramöten, inga barnkalas, inga schemalagda aktiviteter som livet måste anpassas efter. I love it! 

(Brasklapp: det här är min nuvarande ståndpunkt; den kan komma att förändras.)

 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!