Bra start på lördagen

11 juni, 2016

Klockan ringde 5.20 och lät faktiskt ovanligt snäll. Sovit hela natten för ovanlighetens skull, ca 23-05.
Upp, på med kaffe, hitta kläder. Jagar upp Aslan, Tar med kaffet ut på morgonkissen runt kvarteret och kollar hans dagsform; får han följa med eller inte på kommande jogg?
Svaret blir inte, han verkar väldigt trött efter gårdagens lekdag med kompisen.
På med löparjackan och vantarna, termometern visar 8 grader och det blåser mycket idag.
Ut mot skogen, dagens pass går mot Örstigsbadet via Strandstuvikens Camping och Sörmlandsleden med planerad promenad tillbaks genom hagarna.
När jag börjar är höfterna trötta men aktiva så jag inbillar mig att jag springer högt. Väldigt olikt en kenyan men lite bättre än medelsvensson hoppas jag.

Fötterna tickar på och när jag springer genom Campingens stamgäst-avdelning blir jag lika förvånad som alltid vad folk har med sig. Nu är det förvisso säsongare men ändå... Staket, stora blomväxter. Vid en husvagn såg jag en 1-meters kopia på en gammal grekisk marmorstaty. Nåja... Hastighetsgränsen är tydligen 10 km/h här. "Breaking the law, breaking the law. Du du duu du du du Dudu duu"

Efter campingen blir det Sörmlandsleden och då kopplar hjärnan bort. Jag har appen inställd på att varna varje 1/2 km och då väcks jag tillbaks, det känns som ett par av 500-ingarna kommer direkt på varandra utan uppehåll även om farten är allt annat än snabb.

Framme vid stranden, lite jogg i blötsand sitter fint. Funderar en stund på att skrämma skiten ur ett par tältande personer men nä... Vänder upp mot bilvägen igen och appen säger till om 8 km. Slut med jogg för idag, dags att gå.

Knatar på i raskt tempo tills jag kliver ner mot hagarna bredvid vattnet nedanför Örstigs villaområde. Stigen dit består av traktoruppkört gräs, en riktig fästingodling på 200 meter. Tror jag klarade mig från djuren men inte från blöta skor...
Väl nere i hagen går det inte att hålla fart och jag ser nog ut som en student som inte kommit i säng än; jag snubblar runt, halkar och missar stegen. Men jag känner hur höfterna jobbar och det är hela poängen. Mer stabilitet..

Sista kilometrarna går på grus och asfalt och då stiger såklart farten igen och jag går i ca 7.40-fart.

Hemma nöjd och belåten. Där hemma har delar av familjen vaknat och jag hinner prata lite med frun innan hon ger sig iväg till jobbet.

Knät höll, höften fick träning och jag fick lite endorfiner.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!