Alla pass är inte jättekul

12 juni, 2016

Cykeln är den gren jag har svårast för i triathlon. Visst är det kul att cykla nån timme eller så i olika fart eller att fara nedför en backe som en jaktpilot. Men långpassen har jag inte lärt mig att riktigt tycka om än.
Imorse var inget undantag. Klockan ringde återigen 5.20 och idag var den elaka varianten tillbaks trots sträck-sovning igen. Somnade irriterad av orsaker jag inte tänker ta upp här och antagligen hann inte musklerna återhämta sig från igår.

Benen kändes tunga och sega från start och till skillnad från annars vaknade de aldrig riktigt.
Första 1.5 h gick ok och jag hann tänka att det inte var alltför länge sedan som 4 mil kändes långt. Sen blev det något sorts vaccuum där jag cyklade på i lägre halvan av zon 2.
Med 4 mil kvar av passet vände sträckningen hemåt och jag började se slutet och kunde räkna mer, plötsligt kändes det lite bättre.
Men med 2,5 mil kvar och muskler som knappt orkade in i zon 2 blev det ordentligt med hjärnspöken att tampas med som gjorde sitt bästa att övertala mig att det mesta var fel, från knän, rygg och armbågar till att något på cykeln var paj och bäst var att kliva av och ringa efter skjutsa. Några backar övervägde jag starkt att gå uppför istället för att hålla knappt styrfart över krönen. Tankarna var på helt fel ställe och jag var nog arg på allt och alla. Framförallt alla dessa JÄVLA LOPPISAR!!! som är överallt. Ja, ni märker ju nivån på intellektet.

Jag längtade efter att komma hem och lägga mig på gräset och bara somna. Berätta för frun att jag inte orkar att brick-löpa eftersom jag cyklat för långt. Konstatera att det inte var min dag.

Sen vänder det plötsligt när jag är inne i stan igen. Det negativa är som bortblåst. Watt-mätaren visar fortfarande knappt uppvärmningswatt trots att det känns som lagom zon2 men det skiter jag i. Jag kom genom tunneln och hur fan kunde jag ens tänka på att inte springa efteråt? Släpper inte fötterna marken får jag väl gå min halvtimme helt enkelt.?För att inte prata om allt negativt jag tänkte om alldeles för mycket.
Inte så att jag inte är trött rent fysiskt, jag är helt slut, men rent mentalt är jag mer neutral nu.

Hem, ställa cykeln och på med löpskor. Först ska jag bara bli av med yrseln och kunna fokusera blicken på skosnörena så är vi iväg sen.
Och väl iväg är det dom vanligt inga konstigheter, 5,7 km på strax över 30 minuter får ses som bra men kanske lite fort; 7-8 varv till är en lång sträcka.

131 km cykel och 5,7 km löpning innan 11 på söndagsförmiddagen får ses som bra för min nivå tycker jag men jag längtar definitivt inte till nästa helgs långpass just nu. Nästan Skönt att min fru jobbar, då är det inte mitt fel att passet kommer bli förkortat ;)

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!