Spontan halvmara.

12 juni, 2016

Ja, det låter ju helknäppt men gårdagens långrunda blev just en halvmara lång. Mia och jag hade planerat att springa underfär 15 km men vi var så pigga och fulla av energi att benen bara sprang på, nästan som av sig själva. Under våren har vi vid tre tillfällen sprungit runt två mil. Första gången var vår snittitd 5.57 min/km, andra gången 5,55 min/km och nu kom vi ner till tiden 5,47 min/km. På två månader har vi förbättrat oss med tio sek/km. Det känns mycket bra. En liten high five till oss, tycker jag.

Idag har jag fått spinga, eller rättare sagt lufsa, en runda med min man. Detta händer inte allt för ofta. Han ogillar nämligen att springa vilket han gör mer än klart för mig när vi är ute. Han tycker hela tiden att jag springer för fort och undrar vad jag har för behov av att ständigt ligga en meter framför honom. Jag försöker ju bara dra lite, vara hare helt enkelt. Vi sprang drygt 5 km, han var jätteduktig och höll bra tempo. På eftermiddagen fick han lyfta sina tunga vikter vilket, enligt honom, är riktig träning. Där är vi så olika, min man och jag. Jag tycker att träning innehåller rörelse framåt och att man ska blir svettig och flåsig. Han vill pusta och stånka och hetsa upp sig genom att slå sig själv i ansiktet innan han lyfter tunga vikter. När jag pratar personbästa i tider pratar han personbästa i kg. Men vi gillar olika och det är nog bra för vi behöver aldrig konkurrera med varandra. 

Nu är det ny vecka och Mia och jag kör vidare varannan dag. 

Hej svejs!
//Linda

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!