100 km senare

16 juni, 2016

Jag fick ont i benen, och vips så är motivationen att skriva om löpglädje som bortblåst! Nu har jag dock sprungit mina två första 50 km ultramarathon, och peppen och fokusen är tillbaka!

I början av maj sprang jag Lidingö Ultramarathon, efter 6 veckor av knappt någon träning alls. Jag kände mig ändå hyfsat okej i kroppen och lyckades hålla ett bra tempo de första tre milen. Ni som sprungit lidingöloppet vet hur tuffa backarna är. Tänk er att ha sprungit tre mil av ganska backig terräng, och sen komma in på de sista två milen av lidingöloppet. Mina ben var helt slutkörda när jag kom in på sista milen i grönsta. Jag låg nätt och jämnt i sub 5-tempo. Men sista milen var tuff. Jag stapplade ner för backarna, försökte springa när det var platt, och gick uppför. Till slut kom jag in på Lidingövallen och korsade mållinjen efter 5 timmar, 3 minuter och 20 sekunder. Läs min race report här!

För bara några dagar sedan sprang jag mitt andra 50 km-lopp, Hallands Ultra. Ett fantastiskt vackert lopp som går längs kusten på Prins Bertils stig, genom centrala Halmstad och upp till Kaneberg genom skogen. Otroligt bra organiserat, med övernattning i Halmstad OKs klubbstuga, frukost, busstransfer till starten, perfekt variation av terräng, och vegoburgare och alkoholfri öl efter målgång. Kan man önska sig något mer? Loppet gick dessutom hur bra som helst, kroppen kändes överraskande bra och jag kunde hålla ett bra tempo de första 4 milen. Jag var återigen väldigt nära sub 5, men backarna på slutet var lite för tuffa och jag slutade på 5:01:39. Läs min race report här!

Taggar

hallands ultralidingö ultratraillöpningUltralöpningultramarathon

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!