Bekvämspringa

17 juni, 2016

 

Vek som man är åkte jag på något förra veckan vilket gjorde att jag inte har sprungit på över en vecka. Kände att hälen nog var ganska glad för det också så det var med gott samvete jag stod över. Men gud vad jag var sugen idag! Så där glad man kan bli när man sett fram emot Liseberg och det äntligen är dags.

Innan jag gav mig ut hade jag dessutom surfat runt lite på vår eminenta sida och bland annat läst denna artikel om att de allra flesta löpare vill bli snabbare. Visst känner man igen sig, även om denna vår mest handlat om att lyckas balansera på slak lina: träna utan att få ont i hälen igen men ändå tillräckligt så jag skulle vara förberedd för Göteborgsvarvet. Den storyn kommer upp en annan dag så vi lämnar den just nu.

Återigen till farten då. Visst är det så som skrivs i artikeln, man måste ta sig ur bekvämlighetshastigheten för att utvecklas. Här hade jag gärna velat kunna skriva något klämkäckt om att jag gör det minst en gång i veckan men tyvärr är jag inte bekväm med att ljuga så mycket på en och samma gång. För något år sedan kom jag till insikt att jag inte hade utvecklats något vad gäller hastigheten utan hade stått och stampat på exakt samma ställe bra länge. Tiderna hade jag ju sett men just insikten att jag bekvämspringer gjorde mig så arg på mig själv! Jag vill ju utvecklas och springa snabbare jag också.

Efter det fick jag med mig mannen på några pass och att han cyklade brevid och peppade mig gjorde att jag sprang mycket snabbare. Jag blev helt enkelt bättre på att pressa mig själv. Vem blir inte det när man har en mobil hejjarklack brevid sig hela vägen runt liksom?! Det gjorde att jag började fundera och oftare pressade mig själv mer medvetet och jag blev ju snabbare. Det var en nyttig insikt och gjorde att det släppte lite och jag äntligen började gå vidare från den platån jag stampat på länge.

Sedan lyckades jag dra på mig hälsporrejäveln igen och så var det med det.

Idag när det var dags att dra ut var jag så pepp att jag nästan glömde tejpa foten. Med hårdrock i lurarna och ljumna vindar ute som krävde sitt linne gav jag mig ut. Och den känslan! Precis när man springer första stegen och blir helt upprymd över hur härligt det känns! Fri som en fågel och stark som en björn. Det finns inget som kan stoppa en, det är bara att ösa på! Tankarna från artikeln hade jag med mig och nog pressade jag mig själv vissa partier. Dock återstår lite av balansakten på den där linan och jag vågar inte pressa på för mycket. Bestämde mig hur som helst för att det får bli lite cykling som komplement till löpningen i ett försök att få upp konditionen ett par hack. Trots att det är lika roligt som att se på när färg torkar är jag övertygad om att det var en del av resultatet på årets Göteborgsvarv.

Nu hägrar nya utmaningar och till det vill jag bli snabbare än sist. Ett lopp som blivit lite av en tradition i början på semestern och som jag verkligen ser fram emot. Mer om det i ett inlägg längre fram.

Nu är i alla fall jag redo för fredagsmys. Har gjort min fredagsfys och känner hur träningsvärken från i går får ett allt fastare tag om mina muskler för varje timme. Det kan lätt bli så när man inte är så noga med detaljerna: slänger en snabb blick på vikterna, ser att de är platta, runda och svarta och ungefär så breda som jag känner igen. Sedan lyfter jag på satan så skjorta står rätt ut.

Visade sig att jag lyft med tonårssonens vikter. Hoppas kunna ta mig ur sängen imorgon och kanske göra lite yogapositioner. Typ berget men vill samtidigt inte ta ut något i förskott.

Taggar

löpningstyrketräning

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!