Årets första cykelvurpa

30 juni, 2016

Jag önskar nästan att den handlade om att jag i Fada-backen med stark vind i ryggen blev tvungen att väja för en barnvagn och därför körde ner i ett potthål, studsade till och gled ner i ravinen och blev hängande i ett träd medan cykeln rasade förbi mig och ändå klarade sig.

Riktigt så gick det inte till. Det var inte i Fadabacken. Inte ens i nedförsbacke.
Och ingen barnvagn. Inga andra människor alls i närheten. Inget potthål heller... Inte ens min tempocykel var inblandad...

Såhär gick det till egentligen:
Jag cyklade hem från jobbet på min treväxlade tantcykel. Var själv på vägen utanför Myntan, cyklade utan att hålla i mig, lagom tankspridd.
Rätt som det är snuddar jag en liten sten med framhjulet som kränger iväg åt höger. Jag höll som sagt inte i mig *No-hands* så cykeln stack åt sidan och precis lagom tills att jag fick tag i handtaget var jag framme vid ett nygrävt dike, kanske 2 meter djupt i botten, med sand och grus på sidorna. Det såg nog oerhört kul ut när jag far ut över kanten; jag till vänster, cykeln till höger. Lite synd att jag var ensam för jag hade velat veta hur jag ramlade egentligen...
Skrapsår på vänster knä och smalben, grus i höger öra och grus på ryggen och i nacken... Får inte riktigt ihop det.
Jag vill ju tro att jag gjorde en snygg kullerbytta men det känns lite tveksamt, ett vittne hade varit bra här...

Nåväl, ingen värre skada skedd men det är lite pinsamt att berätta för familjen :)

Om nån ser mina skrapsår tror jag att jag berättar Fada-versionen...

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!