Kvalitetstid

5 juli, 2016

Dags att lämna bilen på service och vad passar bättre än att ta tillfället till ett långpass samtidigt?

Detta var ju något som jag inte ens i min vildaste fantasi skulle kunnat komma på tidigare om åren. Nu ser jag det som en möjligthet att få springa där jag inte brukar för här springer jag inte så ofta. När jag springer mina riktigt långa pass kan jag springa delar av vägen men in till storstan och hem blir en runda på ca 30 km och det ligger inte ofta i planen.

När så bilen var parkerad var det bara att sätta igång för att komma hem. Dagen till ära hade jag fått en släng av tuffhet så jag hade på mig kläder jag kunde springa och inte mer. Att gå skulle bli för kallt. Rent teoretiskt då, jag går aldrig när jag är ute på springrundor.

I början av sträckan hann jag fundera en smula över hur bra det här var egentligen. Tankar som fick bättre fäste när det började regna efter 2 km. Som tur var slutade det ganska snabbt och jag kom in i en riktigt go lunk. Med hårdrock i lurarna var det jag och sommarkvällen och jag sprang och sprang, i samma tempo kilometer efter kilometer.

När man har kvalitetstid med sig själv har man tid att tänka på både det ena och det andra. Som att jag hade tröjan från förra årets midnattslop på mig. Nä vänta, det blir ju förrförra, nu är det ju 2016 och midnattsloppet är inte sprunget ännu. Minns att kompisen tyckte det var en avskyvärd färg. Men den matchar mina skosnören perfekt. Nästan så dragkedjan i brallorna går ihop med färgen också. Nöjd sprang jag vidare.

Jag sprang där i sommarkvällen och kunde konstatera att jag inte var trött fastän kilometer las på kilometer. Vid 12 km är det en backe som följs direkt av en backe till. Där brukar det bli lite tungt av förklarliga skäl. Vad som hände då var att kraften i benen satte in och gjorde jobbet. Det här kan ju låta lite konstigt, för det är ju klart att man springer med benen. Tidigare har jag mer sprungit med hela kroppen här, för att kompensera för mindre styrka förmodligen, och det blir tungt och flåsigt. Nu var det knappt att jag sänkte farten utan matade på hela vägen upp, bara på ren benstyrka. Kul att få ett så tydligt kvitto på att allt lyftande av vikter i det lilla hemmagymmet ger resultat.

När jag började närma mig huset var det så jag funderade på att ta en liten extra runda för att få några kilometer till, så pigg kände jag mig. Varför sluta nu när allt stämde liksom? Där trädde vuxenrösten in och påpekade att klockan var mycket och att jobbet väntade nästa morgon.

Väl i sängen var jag bra trött och det tog inte lång stund innan jag somnade. Men vilken runda! Tänker mig att det är ett perfekt sätt att ladda för Varbergsloppet som ska springas på lördag. Ett väldigt trevlig lopp som har blivit lite av en tradition att börja semestern med. Så blir det även detta år.

Nu är det så nära att man kan känna lukten av det. Av både Varbergsloppet och semestern!

Taggar

LångpasslöpningStyrka

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!