Räddare i nöden

6 juli, 2016

I förrgår var jag ute o sprang i ett MTB-spår i Västerås. Det är ett omväxlande och bitvis teknisk löning. En positiv sak med det är att det hör till ovanligheterna att man träffar på någon annan i spåret. Men den dagen var en speciell visade det sig. I en längre uppförsbacke skymtade jag till något på en sten, det satt någon där. Eller rättare sagt låg på stenen med ett ben i högläge och knappandes på sin telefon. En sådan fin kille som man är frågade jag hur det var med henne och om behövde hjälp. Hon hade stukat foten riktigt ordentligt men behövde ingen hjälp, i sann svensk anda att inte vara till besvär. Förklarade att man inte ska vara så envis, klart att du behöver hjälp sa jag. En kompis skulle hämta henne om ett tag men, ja, det skulle uppskattas om hon fick hjälp ner till en väg där hon kunde bli upphämtad. Vi hankade oss ner, steg för steg. Hon var lätt irriterad att hon trampat snett, orienterare som hon berättade att hon var. Lyckades få dåligt samvete att hon förstört mitt träningspass. Förklarade att backen och spåret fanns kvar senare. Lämnade henne vid vägkanten och försäkrade att hon inte behövde mer assistans. Insåg en stund senare att jag hade min bästa tröja på mig för att leka hjälte, min stålmannentröja. Attans att jag missade det tidigare, då kunde man sagt något fyndigt om det. Hoppas det gick bra för henne, passerade stället 30min senare och då var hon borta..
Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!