Chans

12 juli, 2016

Falskt alarm, jag blev inte sjuk. Lyckades mota Olle i grind med hjälp av Jim Beam. Men jag tog en till vilodag i går för säkerhets skull och det känns som att det var längesen som jag hade två träningsfria dagar på rad. Men nu är det på’t igen bara; har sprungit och simmat i dag. Dom senaste månaderna har jag sprungit ungefär fyra mil i veckan. Nu när jag inte längre cykelbudar på dagarna tänker jag att jag ska öka den dosen. Exakt hur mycket vet jag inte, men en tanke jag har är att få så pass många mil i benen att jag senare i sommar kan springa hela Bergslagsleden. Igen. 

2013 sprang jag nämligen alla 28 milen på fem dygn. Då hade jag 7-8 kilos packning med sovsäck, gasolkök och mat och sov i vindskydd längs leden. Skrev en grej om det för Runner’s World. Det var nog det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv och jag lovade mig själv att aldrig göra något liknande igen. 

Men så läste jag en artikel i Nerikes Allehanda om några som har sprungit leden på rekordtid, på cirka tre och ett halvt dygn. Dom verkar ha sprungit utan packning, haft följebil och säkert sovit i mjuka sängar på nätterna istället för på hårda plankor i vindskydd. Och nu, när minnena av värkande ben och såriga fötter har bleknat bort och blivit vaga i konturerna, så har en tanke fått fäste i mig: Om jag också springer utan packning och får support, har jag i så fall någon chans att slå det? Kan jag göra det på tre dygn?

Jag tror att det blir svårt. Enligt en plan som jag har skissat på skulle jag i så fall springa 84 km första dagen, 95 km dag två och 107 km sista dagen. I ganska tuff terräng. Jag ska fundera på saken. Men om jag hittar ett upplägg med bra support och får träna ordentligt med många långpass så kanske jag har en chans.

Taggar

Bergslagsleden

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!