Genrep som bjöd på en del lärdomar och trevligt folk. Och sommarens varmaste dag. OBS. långt inlägg i självrannsakningens tecken

23 juli, 2016

Men vi tar det från början.

Larmet var ställt på 6.00 och jag gick och la mig typ 22. Somnade strax efter midnatt pga värmen och vaknade några gånger under natten så inte direkt utsövd när jag vaknade 5.55 men det är lltid trevligt att vinna över väckarklockan.

Vanliga morgonrutinen och sedan frukost ovanligt tidigt eftersom det blir en lång dag. därefter en promenad med hunden på ca 3.5 km. Här nånstans sprack planeringen för morgonen och jag var därefter sen till både cykelincheckningen hos Robban och vattenbrytingen vid Rinkebysjön. Snälla som övriga deltagare var väntade de på mig men jag hann inte med någon uppvärmning varpå första 5-600 meterna i vattnet var rätt stela och jobbiga.

2 km var distansen, tvärs över Rinkebysjön utanför Jönåker. Vi var 6 tappra i vattnet, AnnaLena som senare skulle bistå med suverän markservice var med ett varv. Jimmy cyklade sex mil extra eftersom 12 mil tydligen inte var tillräckligt denna varma dag och Per hade ingen våtdräkt till hands så dessa herrar anslöt till cykelsträckan. Jag simmade första 3/4 ganska rakt och kontrollerat, hade vid vändning 16.40 tror jag, tog en 15-sekunderspaus där för att kolla in var de efterföljande var för att undvika krock. På väg tillbaks snedsimmade jag lite sista 200 meterna och hade tillslut 34.40 när fötterna nuddade botten.

Godkänt för att vara jag, det kändes kontrollerat hela vägen och jag hade mer simning i kroppen.

Tillbaks till Roberts gård för lite ban-briefing över cykling och löpning, följt av att plocka ihop det sista inför cykelrundan. Kissade sista gången innan cykling ca 10.15. Och vad är det för intressant med det? Det kommer...

Iväg på cykeln och Robert och Jimmy drar iväg som raketer som väntat medan jag leder övriga gruppen. I knappa 5 minuter, tappar kedjan och den tar med sig kadens-sensorn. Ni som läste mitt hat mot cykelöron i våras vet mina erfarenheter kring tappade kadens-sensorer så jag hann tänka många mörka tankar på en väldigt kort stund. Svängde av och resten av gänget seglade förbi, artigt frågande om jag ville ha hjälp med något. Jag hittade sensorn ganska fort, den satt på lilla kugghjulet fram så var bara att sätta tillbaks den och ta upp jakten på de övriga.

Lärdom 1: Jaga inte nån annan, kör efter planen
Lärdom 2: Se för I HELVETE till att ha ljuset på laget på cykelatorn så man ser alla siffror även när solen lyser. lärdom 1 blir lättare då.

Körde förbi Mårten Sten och Per inom några mil men Johan längst fram låg på rätt bra med sin nya cykel. Det kändes som att jag närmade mig men han var hela tiden längre bort än jag trodde. jag och Johan körde ganska lika på KM så jag la upp taktiken på att han höll sig i skinnet så följer jag honom. Åter igen: Se lärdom 1 och 2...

Strax innan vändning i Strömsfors är jag 20 meter efter Johan och vi möter Jimmy och Robert lite för sent mot vad vi borde. Då börjar jag fundera på om vi går för hårt. I vändning är jag och Johan inte speciellt långt före övriga heller så alla går fort. Mina ben börjar kännas konstigt trötta också efter bara en timme...

Efter 5 mil är jag riktigt trött i benen trots att jag dricker var 10:e minut (sportdryck eller Cola) och äter som jag ska (25 g snickers var 30:e minut) och innan jag bonkar igenom måste jag släppa fart. Jag lyckas se cykeldatorn mer här och konstaterar att jag går både på för höga watt och trampar för fort mot planen... Lugn och fin nu... Så det blir lite lugnare nu. Johan slår också av på tempot och vi växelkör lite, jag går fortare uppåt och han susar ikapp och förbi nedför.

Det enda intressanta som händer nu är att jag börjar se allt sämre eftersom jag svettas brutalt i värmen och svetten från pannan hamnar på insidan av glasögonen. Försöker torka av dem med´n det funkar inte, blir inte ett dugg bättre så vid infarten till Gälkhyttedammen blir det stopp och mer noggrann rengöring.
Lärdom 3: Hur ska jag hålla rent glasögonen? Hm...

Benen börjar kännas som vanligt igen vid 9-10 mil men jag börjar få ont i högerfoten, sån kramp man får första gångerna man åker skridskor varje år. Fast mycket värre och det blir inte bättre av att trampa heller. Sista 3 milen har jag inte sko-spännet på alls för att ge foten mer utrymme men vad hjäpte det när det är strumprna som är problemet? Inte mycket...
(Nu, kl 21 på kvällen gör det fortfarande ont att gå på fötterna pga detta...)

Lärdom 4: Ha inte nya strumpor på långpassen.

I Lundaskog börjar jag bli riktigt törstig och det känns som ång väntan mellan de 10 minuterna av dricka. Jag vill inte dricka för ofta heller eftersom jag bara har vätska som räcker just planerad distans (ca 3 l från början). Jag får slut på vätska med 8 minuters cykling kvar så planen höll i värmen.

Äntligen in till växling på 3.38, klart godkänd tid men genomförandet är jag inte nöjd med. Hade varit långa 6 mil kvar i Kalmar...

T2, växlingen, kan gå till historien som Nyköpings långsammaste.

Ser ni vad långt det är ner till skorna?

Jag har för ont i fötterna för att stå på dem en längre stund och benen är så trötta att jag inte kan stå på ett ben för att ta på mig skorna stående. Jag är törstig... Åsa (tror jag) ger mig 2 muggar, en med vatten och en med Cola och jag sveper bägge och får en uppsättning till som går lika fort. Jag hade en plan innan om att tejpa baksidan på knävecket för extra stabilitet och gör så med brutalt dåligt resultat, tejpen släpper såklart direkt i svetten.
Jag har med ett vätskabälte med 3*2.5 dl behållare, från start 2 cola och en vatten som jag tar på och får sittandes på mig skorna. linkar bort till vätskebordet och drar en mugg vatten till. 

Ut på linkande ben och fötterna gör så ont... Varje steg innebär en stöt i den lilla jävla krampande muskeln på högerfoten... Jag försöker springa så långsamt det går men bene och hjärtat är uppvärmt och det går i 5.30-fart hur små steg jag än tar för att undvika att översträcka knäleden.

Vi springer på en 6 km lång bana med ett vatten/läsk/banan/chips-hål, därav vätskebältet för min del. Jag har som taktik i Kalmar att gå genom alla stationer från start och anammar den här också. Löp-appen på, gå-paus efter 2 km och dricka i lugn och ro.

Vid vätskebordet blir det lite längre paus med vattenslang och småprat.

Och det funkar. Jag tickar på och det går successivt långsammare och vätskan försvinner allteftersom. Efter 13 km får jag första varningen från knät, vilket är det bästa resultatet på över 2.5 år. Går lite och varningen försvinner. Bra. Går i nedförsbackarna och springer resten till 17-18 km då jag går mer och mr eftersom jag är trött och knät småvarnar allt oftare. Vid 19 km börjar jag bli säker på att jag kommer klara dagens mål, en halvmara. Och tadaa. Knät bråkar. Sista 2 km är det ca 200 m gå/200 m löp.

Tunga steg på slutet

Men jag kom i mål som jag ville. Att det tog 2.15 spelar ingen roll för mig En bra känsla att ta med.

Efteråt blev det paus och heja-rop för de som kämpar vidare och tre av deltagarna klarar 30 km i hettan. Grymt imponerande.

Imponerande är också arrangemanget av herr och fru Berg som bjuder på kanonbra service på alla tänkbara sätt. Roligt också att AnnaLena, Per och Sten hjälpte till efter avslutad träning och att Ironman Tobias Brolin tittade förbi en sväng.

 Alla bilder är tagna av AnnaLena, tack för det!

Stort tack till alla inblandade, !!

 

Och just ja, det här med kisseriet: Jag har mellan 10.30 och 19 idag druckit ca 8-9 L vätska (vatten, cola och sportdryck) Kissade första gången ca 19.30.

Varmt? Jo tack...

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!