Första dagen med formtoppningsträning

6 augusti, 2016

I måndags började min första av tre formtoppningsveckor inför Ironman Kalmar. Grundprogrammet lyder två tävlingsfart-pass i veckan där passen blir kortare och kortare fram till sjäva tävlingen.

Jag har fram till den här veckan känt mig riktigt seg och omotiverad til träning, vilket jag förstått att jag inte är ensam om och dessutom ska känna för att formtoppen ska sitta där den ska.

I onsdags gjorde jag sista träningstävlingen http://www.alltomlopning.se/index.php?special=article&id=3346 och det skiljer sig ju rejält mellan kort-och långdistans i intensitet och fart men det är alldeles för kul för att avstå.

En fis-lätt cyketur till föräldrarna i torsdags och igår var det dags för första passet i tävlingsintensitet, förutom genrepet http://www.alltomlopning.se/index.php?special=article&id=3315 för två veckor sedan.

6 mil cykel tävlingsfart följt av 30 minuters löpning i tävlingsfart. Bara att få minska i distans var oerhört skönt och de 6 milen gick oerhört mycket enkare igår än när jag cyklade den rundan som återhämtningspass häromsistens. Förutom enån mil på mitten där det var mycket kurvor och småbackar hela tiden höll jag min tänkta intensitet utan problem och var rätt sugen på att gå hårdare långa stunder. Ett fint kvitto på att kroppen verkar svara snabbt på nedtrappningen.

Ut på löpningen fick jag sällskap av familjens hund Aslan som sprang bredvid i koppel. Han uppförde sig exemplariskt första 4-5 km innan det blev lite för varmt för honom och farten då sjönk. Min egen insats var bra, kändes lätt när jag på motionsslingan i skogen bredvid sprang i 5.30/5.40-fart. Är väl ungefär där jag hoppas kunna ligga i Kalmar med gåvila i alla stationer. Farten borde bli omkring 6/km så långt det går och knät håller. Att jogga i den farten över 5-6 km är bara behagligt.

 

Några timmar senare bar det ner till Busfabriken i Norrköping med familjen och dotterns kompis som följde med. Lekland är väl inte min grej men bara att härda ut. Synd bara att luften var katastrof så blev rätt mör i huvudet, inte bara av all lek och medföljande ljud runtomkring.

Dottern vile sen ner på stan för att kolla på Isa och Lisa Ajax som uppträdde på festdagarna här i Nyköping. Och innan dess skulle jag trycka in ett simpass och vi skulle ju hinna äta lite också... Stress stress.

Lämnade av famijen hemma, rev ihop våtdräkt och simsakerna för att fara ner till badet några kilometer bort. Jag har ju ett färdigt simpass av coach Gustav men det är lurigt att simma t ex 4*300 meter i öppet vatten eftersom det är svårt att uppskatta sträckan om man inte har en flashig träningsklocka (min sutade som tuggeksak). Min plan var att ha vanlig alarmklocka på, jag har ungefärlig koll på hur lång varje sträcka på passet bör ta.

Då är det ju bra om klockan följer med... Glömde den hemma i stressen, ihop med handduk och simbyxor... Så jag hoppades att stranden skule vara tom med folk, borde vara det; Sen eftermiddag och mycket folk borde vara i centrum.

Kommer ner till stranden och det står 3 minibussar från ett sommarläger för barn där. Bra... Men de packade ihop ungefär samtidigt som jag kom. Tre barn sprang fram till mig och undersökte min våtdräkt ganska ordentligt och hade 4 miljarder frågor om den. De hade nog aldrig sett en våtdräkt, än mindre på nära håll.. Krånglade på mig dräkten med publik (fick bli kalsonger under istället för commando av enkla skäl).

Att stressa till träning och glömma väsentliga saker bäddar för dåliga pass. Mitt simpass hade jag nog klarat mig bättre utan. Skumt ljus så riktningstagningen funkade rätt dåligt, mina gasögon började släppa in vatten och eftersom det är grunt och var blsigt kom det halvsmå vågor precis hela tiden rätt från sidan som ställde till det mesta. Nä, tacka vet jag stora, rejäla vågor.

Gissade alla sträckor på passet och eftersom min sinnesstämning var underkänt gissade jag troligtvis för kort hela tiden. Alla pass kan inte vara bra och jag hoppas att 40-50 dåliga minuter är bättre än inga minuter

Jag hann iallafal hem i god tid till middagen min kära fru fixat och även ner på stan.

Såhär dagen efter finns det en lätt rastlöshet i kroppen. Bådar gott med två veckor kvar.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!