Det sprack!

7 augusti, 2016

Träningsprogrammet sprack redan första veckan på det nya arbetet! Det blev varken gym eller intervallträning den här arbetsveckan. Det blev inte något bloggande heller. Första veckan på arbetet har gått åt till att försöka hitta lärare/vikarier. Ni som har erfarenhet av skolan vet hur svårt det kan vara. Jag har kanske löst det men många lösa trådar återstår att lösa den här veckan. I veckan som var  har jag haft anställningsintervjuer på biblioteket och på en restaurang samtidigt som det har varit Stadsfest i Gävle. Det kan vara ett "hårt" arbete ibland att vara rektor! Skämt åsido, det verkar som om det löser sig.

Även om det inte blev några intervaller så blev söndagens tvåtimmars pass av. Jag tror inte att jag har missat eller hoppat över det passet speciellt många gånger. Det märkliga är att det gick väldigt bra idag även om det nu var en vecka sedan jag tränade löpning och även då blev det ett längre pass.  Jag valde att springa i milspåret i Hemlingby. Då kan jag, beroende på hur lång tid det tar, välja att ta ett kortare spår efter det. När jag sprang med Tila (dotterns hund) brukade vi avsluta med att springa uppför slalombacken. Det var ganska lätt med henne men jag har lite svårare när jag inte har henne som drar mig uppför backen. Sorgligt men sant.

Jag har tidigare sprungit till Hemlingby, sprungit 3 kilometerspåret och sprungit hem igen. Det blir då ca 11 kilometer. Nu funderar jag över om jag ska göra samma sak men springa milen när jag kommer fram. Som det är nu känns det som om jag försöker lura mig själv och springa milen långsammare än nödvändigt för att jag inte ska behöva ett så långt spår efter det. Om jag springer långsamt eller går vissa delar "hinner" jag bara med ett kortare spår eftersom tiden gått. Snacka om att bara lura mig själv men ibland kanske det kan behövas, d v s ha förmågan att kunna lura sig själv:)

Nästa vecka får mantrat bli: gör om gör rätt!

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!