Motivation och drivkrafter

8 augusti, 2016

Den senaste veckan har jag grubblat rätt mycket på vad det är som driver mig. När det känts tungt med löpningen har jag ställt mig frågan om varför jag gör det här och om jag verkligen måste springa så långt som en mara.

Det jag landar i om och om igen är att jag VILL. Jag vill verkligen. Därför att jag är nyfiken på hur det kommer kännas när jag väl står där på mållinjen i New York. Vilka tankar som kommer att dyka upp under loppets gång. Vilka människor jag kommer att möta på vägen. 

Man brukar skilja på inre och yttre motivation och jag drivs helt och hållet av min inre då den bottnar i min nyfikenhet. Det gäller i allt jag gör. Allt från jobb, till resor, utmaningar och möten med människor. Jag behöver inte särskilt mycket yttre stimulans för att driva på och sätta upp drömmar och mål för mig själv och jag behöver inte särskilt mycket stimulans för att lyckas nå hela vägen fram. Jag är bra på att klappa mig själv på axeln när jag är nöjd med min insats och att damma av mig själv, lära om och göra rätt när jag inte tycker det räcker fullt ut.

Så fort jag har uppnått ett mål blir jag genast nyfiken på hur snabbt jag kan nå ännu lite längre. Det här gör naturligtvis att min omgivning ibland får svårt att hänga med i svängarna när nya mål kontinuerligt uppstår. 

Hur är det för dig?

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!