Den andra sidan

9 augusti, 2016

En av anledningarna till att det blev så pass många mil förra veckan är att jag sprang flera upptäcktsrundor, alltså rundor där löpningen snarare är ett transportmedel för att utforska nya platser och inte i första hand träning. Dom rundorna blir ofta ryckiga eftersom man stannar och orienterar sig, beundrar utsikten eller studerar ett konstigt hus. Man kan också gå in i affärer, ta ett bad, palla körsbär eller göra lite av varje på såna rundor. Dom kan ofta bli ganska långa.

Förutom en sån runda i Kullaberg på 17 km förra veckan har jag också gjort några här hemma i Stockholm. Jag brukar av naturliga skäl springa österut, i Nackareservatet, men även övriga väderstreck har mycket att erbjuda, speciellt om man pallar med pass på två mil och uppåt: Som att springa upp på Högdalstoppen och runt omkring Ågesta och dom andra sjöarna söderut. Eller varför inte österut över Årstafältet, kolla när Bajen tränar på Årsta IP och sen runda Södermalm hem om man är på det humöret. Eller som i går, längs Svindersviken, Nacka strand, Nyckelviken och dom feta kåkarna i Saltsjö-Duvnäs.

Möjligheterna är oändliga och det enda som sätter gränsen är ens egna ben. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag älskar att springa i Stockholm. Överallt hittar man gömda pärlor och schyssta små ställen som oftast går att nå via en löpvänlig stig eller gångbana. Det är vatten och små höjder överallt där man lätt blir stående och funderar över vad det är man blickar ut över egentligen, eftersom alla vikar och öar och kyrktorn och hyreshus och kullar och grönområden ter sig annorlunda när man betraktar dom från den andra sidan, den sidan som den nya upptäcktsrundan har tagit en till. 

I dag blev det ingen löpning men utsikt ändå. Var uppe i Stadshustornet och blickade ut över mina jaktmarker från en ny vinkel. Man ser Hammarbybacken, Nackamasterna och Björkhagen där borta.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!