Överraskande missnöjd

14 augusti, 2016

Igår sprang jag Midnattsloppet i Stockholm. Helt utan tempoträning, med 40 km långpass i benen från en vecka tidigare, och med två dagars fest och usel sömn i kroppen hade jag inte jättehöga förväntningar. Men mitt PR är 42:49, från förra årets Midnattslopp, och jag sprang nyligen nytt PR på 5 km på bana, så jag hoppades ändå på att komma under 45 minuter. Det hade fått mig att känna mig som en stabil sub45-löpare på milen. 

Jag hade till och med seedat mig till startgrupp 1c, och startade bland en massa andra snabba löpare. Trots det var det segt och trångt i början, 5:00-tempo. Men första kilometrarna gick helt okej, det kändes dock inte superbra, benen var tunga. Efter 5-6 km kändes benen som efter 25 km på en mara. Det är tungt upp för alla backar och jag får inte upp någon bra fart när det är platt eller nerför.

Jag ser att klockan mäter lite långt och jag kan inte riktigt lita på snittempot, men jag ligger några sekunder under 45-minuterstempo och hoppas att sista kilometerns spurt kommer rädda mig. Jag trycker på ner från Mosebacke, ner till Mariatorget och ut på Hornsgatan. 

Går i mål på 45:14. Ärs då. 

På vägen hem känner jag mig mer missnöjd än jag hade väntat mig. Känner mig sur på kroppen och benen som inte låtit mig träna som jag velat hela året. Sur på mig själv som varit extremt slarvig med träning och kost under sommaren. Pizza, choklad, chips och öl bygger man inga snabba, friska löpare av.

Vaknar idag och går upp och häller ut all öl jag har i kylen i diskhon. Nu får det bli lite ordning och reda på allt.

Taggar

löpningMidnattsloppetträning

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!