Midnattsloppet - race report

22 augusti, 2016

Midnattsloppet kommer ju ungefär samma tid varje år och jag har hunnit springa det ett antal gånger vid det här laget. Ändå hade jag helt glömt bort att det började närma sig och löpträningen hade inte blivit av lika frekvent som det var tänkt. Inte för att jag inte har tränat, tvärtom. Jag har tränat både styrka och löpning hela sommaren men löpningen har fått stryka lite på foten till förmån för styrketräningen de senaste veckorna. Semestern har varit rena träningslägret och de flesta dagarna har jag börjat med träning. Fast det är inget man pratar högt om i dessa tider då de allra flesta lider av dåligt samvete efter en period av soffliggande och furstligt moffande.

Tillfälle till långpass bjöds måndagen innan. Hade tänkt ta bussen en bit först för att det inte skulle bli så långt men vem försökte jag lura? Blev 14 km en riktigt fin sommarkväll. Tack vare detta passet kändes det ändå OK att loppet var på lördagen.Dagen till ära hade SMHI lovat regn och sedan jag sprang Stockholm Marathon 2015 är jag lite grinig när det gäller just att springa i regn. Jag var inte alls särskilt sugen under dagen och när vi hade åkt in och parkerat kom regnet igen. "Uppvärmningen" körde vi i bilen och som tur var för oss hade de flyttat starten. Nu hade vi parkerat 100 meter från starten och satt på första parkett. Lite tur hade vi ändå för när det var dags att leta upp vår startgrupp slutade det regna!

Starten gick och vi for iväg. Haren till kompis sprang i ungefär samma tempo och jag tänkte att jag ska fasiken försöka hänga på henne! Vanligtvis är hon mycket snabbare än mig men jag tänkte att det var värt ett försök. Vilket faktiskt var en ny upplevelse för mig för vi sprang mer eller mindre tillsammans de första 8 km. Jag brukar aldrig ha med mig någon som springer i ungefär samma tempo eller så kommer man ifrån varandra helt enkelt.

Löpningen kändes bra och jag var skapligt pigg. Det var alldeles lagom temperatur och en del som hände utefter banan. När jag hade krigat mig upp för masthuggsbacken var jag bra slut men belöningen är en underbar utsikt och en lika lång nedförsbacke. Dock är det ganska svårt att dra på som man vill nedför upplever jag då de flesta bromsar sig lite då. Det löste sig med att jag hittade en tjej som hojtade på och gjorde rent spår och jag la mig i rygg på henne och hänge på.

Så småningom sprang jag ifrån henne men under de ca 2 km jag sprang i närheten av henne var väldigt roliga. Hon växlade mellan att hojta att man skulle hålla sig ur vägen med att hojta peppande till alla runt omkring. Tack för den stunden vem du nu är!

Framåt Vegagatan höll krafterna på att ta slut och i den backen upp blev jag lätt illamående. Det som ändå är kul att märka är att jag kan bli trött men nu för tiden betyder inte det att jag är slut ett tag. Det kan räcka med att jag tar några steg så är jag på hugget igen. Och det fick jag känna på flera gånger under loppet.

Eftersom starten var flyttad var även målet flyttat (Way out west hade pajjat gräsplanen helgen innan) och det var jag beredd på mentalt. När jag susade in på slottskogsvallen var det svårt att inte tänka på Göteborgsvarvet men att då komma in på vallen och sedan springa vänster istället för höger var smått förvirrande och jag kom inte igång med slutspurten direkt.

Jag är nöjd med insatsen och känslan under loppet och det hela slutade med att det blev en riktigt lyckad kväll. Det är ju kul att springa helt enkelt!

Lite tankar om arrangemanget då:

Lite trist att de verkar ha dragit ner på kringarrangemang. Det var knappt några tält med utställare utan mest företagstält för de anställda. Utefter banan verkar de också ha dragit ner på ljusinstallationer och uppträdanden. Annars är det ett lopp med festivalstämning.

Stort plus till att de valt att ha fler toaletter denna gång. Tidigare år har det varit flera meter kö till några ynka bås och de flesta har rusat ut i skogen istället.

Taggar

löpninglopp

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!