DNS

25 augusti, 2016

I september förra året, samma dag, samma minut som anmälningen till Ultravasan öppnade satt jag vid datorn och köpte en plats till Ultravasan 90. I stort sett varje dag sedan dess har jag haft tävlingen i tankarna och varje pass var ett steg närmare målet. Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig..

Efter Lurs Backyard Ultra gick inte smärtan i mitt lår över så jag bokade en tid hos sjukgymnasten. Domen där löd att jag troligtvis har någon typ av pålagringar i höger höftled. Jag har inte full rörlighet då det är något i höftleden som sitter ivägen. Så istället för sista långpassen inför vasan har jag kört rehab. Och mer rehab. Musklerna kring höften måste stärkas upp så nu kör jag ca en timmes styrketräning på gym varannan dag. Och det är inte roligt.. Men det är nog nyttigt, för jag har blivit så mycket bättre sista tiden. Ingen smärta under vanlig promenad längre, det är såå skönt! På måndag är det tillbaka till sjukgymnasten för fjärde besöket, och jag hoppas verkligen att jag får grönt ljus till att börja springa. Jag har inte tagit ett löpsteg sen början av juli (om man inte räknar en maxspurt för att få tag i en hjärtstartare, men det är en annan historia..)

I lördags stod jag vid starten i Berga By trots att jag inte skulle vara med. Kompisen Jonas skulle springa och jag och min man var ju lediga från jobbet och hade bokat boende så vi tog det som en liten semester. Starten var fruktansvärt jobbig att uppleva från sidan. Kom allt en och annan tår när den mäktiga musiken spelades och speakern räknade ner. jag ville ju också stå på startlinjen, jag ville också springa, få må så där ultra-dåligt som bara långa lopp kan locka fram, få uppleva hur humöret går upp och ner som en bergochdalbana på droger. Men det var inte mitt år i år. 

Nästa år däremot, då ska det vara mitt år. På något konstigt sätt är jag ändå tacksam över att kroppen brakade ihop, för nu har jag en chans att bli stark från grunden. Jag kommer att ägna hösten åt att bygga en stark kropp, en kropp som orkar springa långa sträckor. För i augusti nästa år, då ska jag stå på startlinjen i Berga By. Och jag ska springa till Mora, och jag ska njuta av smärtan. 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!