Just do it (med en gnutta planeringskreativitet)

27 augusti, 2016

Under hela sommaren har jag bara sprungit när jag känt för det och utan en riktig plan. Vilket förstås har varit jätteskönt. Men nu när hösten närmar sig tror jag att jag mår bra av att börja planera in löpningen igen. Jag menar, man har inte direkt hur många timmar som helst över nu när man har börjat jobba igen. Barnen har börjat skolan och alla deras aktiviteter har dragit igång. Då finns det ju en risk att träningen inte blir av alls om man inte tänker till lite.

Jag har inte planerat in alla pass i min kalender och jag har inte orkat ta tag i min handskrivna träningsdagbok ännu. Men jag har gjort en början med att försöka tänka ut i förväg vad jag ska träna nästskommande dagarna. Det underlättar faktiskt. Sen är det ju bara att ge sig ut och göra det. Just do it.


Förra helgen hängde jag med dottern och hennes handbollslag på uppstartsläger på Åland. Eftersom jag inte nödvändigtvis behövde vara med överallt passade jag på att träna två egna pass. Det första gjorde jag direkt på fredagkvällen när vi kom fram, medan tjejerna körde sitt första pass. Det blev ett kort och effektivt freestyle-pass.



Först en kort u
ppvärming genom att jogga några varv på grusplanen utanför hallen, sedan fem gånger följande övningar (utan vila emellan):
5 armhävningar10 burpees
15 knäböj
20 höftlyft
250 meter "sprint" (jaja, det kan ju knappast kallas sprint vad jag gjorde, men jag sprang så fort jag orkade på den korta sträckan i alla fall)


Det var rätt så slitigt. Men ändå ganska kul. Och har man bestämt i förväg att man ska göra det, så gör man det. Belönades med träningsvärk DIREKT.

Dagen efter hade jag bestämt att det fick bli ett kortare långpass. Minst 16 kilometer, men inte mer än 20 om jag nu skulle få feeling och känna mig hur pigg som helst. Det blev 17,5 kilometer. I ett behagligt men överraskande godkänt tempo. Jag har den senaste tiden haft en liten spärr när det gäller långpass. Men nu hade jag bestämt mig. Och jag gjorde det.


I onsdags var det dags för nästa planerade uppdrag: springa 45 minuter i behaglig och kontrollerad fart utan att det blir söligt. Så fort jag hade cyklat hem från jobbet och insåg att båda barnen var och tränade sitt, passade jag på. För ibland ska man inte tänka så mycket, utan bara dra iväg innan man hinner känna efter om man är trött. Det gick alldeles utmärkt. Översatt till min nivå och dagsform blev det lite mindre än 9 kilometer i 5:06-fart. Och det känns helt ok. Jag gjorde vad jag skulle.


Idag hade jag planer på att springa en runda på eftermiddagen. Den blev av, tack vare kreativt familjesamarbete. Jag skjutsade sonen till en fotbollsmatch i Saltsjöbaden och efter en stund anslöt Magnus med cykel. Sedan fick jag springa hem medan cykeln proppades in i vår lilla bil för hemfärd.

Jag stannade några gånger på vägen för att ta kort. Såhär fint var det:



Ren njutning. Man ångrar sällan ett träningspass. Något jag får ha i åtanke när höstrusket kommer. Om jag kan fortsätta såhär kommer det att ordna sig. Man ska inte ha för höga ambitioner, men det är en stor fördel att planera in ett och annat träningstillfälle. Sen är det bara att göra det.

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!