Tjejmilen.....

1 september, 2016

Jag har inte glömt bort bloggen.....

Bara det att dagarna rinner iväg och huxflux så finns det ingen tid till att skriva.

Ska iallfall försöka mig på en liten uppdatering.

Tränar på .....precis som vanligt.

Och med det så menar jag att det blir mina vanliga sträckor, och ärligt talat sen halvmaran i Tavelsjö så har det bara blivit löpband.

Lyckas inte få till det med någon långdistansrunda. Borde....men....

Har även hunnit springa med Runacademy förra veckan, då de hade "provlöpning".

Det blev lite löpskolning och intervaller 6x30 sek x 2

Träningarna med Runacademy startar på riktigt den 7 september och det ser jag fram emot.

 

Tjejmilen närmar sig.

Åker till Stockholm imorron och det är med blandade känslor.

Dels känner jag mig inte riktigt hundra.... råkade falla olyckligt i helgen då jag & maken och sonen var och fiskade. Maken råkade dra igång båtmotorn då jag stod upp och jag var inte beredd så jag tappade balansen och flög baklänges och slog i svanskotan på sitsen på båten.

Faasen vad ont det gjorde!! Tror jag såg stjärnor och var tvungen bita mig i läppen annars hade jag nog vrålat över hela Storavan.

Tror absolut jag kommer att springa - men jag ljuger om jag säger att jag inte känner av det. Jag bedövar med ipren & alvedon och har mest problem med att sitta. Tur jag inte ska sitta under loppet :-)

Kan hända att det påverkar farten, att jag inte klarar av att ta i ordentligt eller vågar ta ut löpsteget. Men jag tänker genomföra det.

Sen har jag varit lite nojjig hela veckan.

Sonen blev nämnligen sjuk i måndags. Rejält hängig med feber. Jag bävar och håller andan och är mest orolig över att det bryter ut för mig då jag sitter på flyget imorron på väg ner mot Stockholm, eller då jag vaknar lördagmorgon med feber :-(

Knaprar ingefära och försöker tro att det ska hjälpa, samt sprejar med apotekets Coldzyme.

Detta blir mitt första deltagande i Tjejmilen.

Jag har hört talas om flera olika historier om loppet, samtidigt som jag försöker intala mig att upplevelserna är individuella.

En del har sagt att det är så trångt, så det är i princip omöjligt att ta sig förbi i vissa partier, och att det finns "bromsklossar" efter vägen som te x de som promenerar hela milen, eller de som går tre i bredd och pratar, nån som kommer i träskor och ryggsäck och kaffetermos.

Att många ser detta som ett jippo och inte en löptävling.

Nu har jag och dottern hamnat i startled 2, vilket jag har förstått är lite bättre att hamna längre fram då det upplevs mindre trångt.

Jag hoppas att det blir en bra upplevelse och att jag känner mig nöjd med loppet då jag kommer i mål och att jag klarar mig från sonens feber.

 

 

 

 

 

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!