"Ångest, ångest är min arvedel"

4 september, 2016

Ångest, ångest är min arvedel" skrev Pär Lagerkvist och just nu känns det som om det stämmer för mig också. Nu är det bara 20 dagar kvar till Lidingöloppet. Veckans intervallträning gick bra och skedde utomhus då det var bra väder. Inför dagens långlopp hade jag två alternativ, om jag bortser från alternativet att inte springa, och det var att springa på löpband eller terrängspåret som antagligen skulle vara väldigt blött efter regnväder. Det regnade idag också men det som gjorde att jag valde löpbandet var vinden. Alla motionärer vet (!) att oavsett riktning har du motvind. Jag har testat genom att byta håll men det blev motvind i alla fall. (Murphys lag:)

Väl på löpbandet hade jag önskat vilken vind som helst. Helt vindstilla och dålig luft gjorde att det var svårt att springa. Att springa under lång tid utan att ha någon varierande terräng att titta på gör att jag börjar fundera över en massa helt ovidkommande saker. Inte fanns det något eller någon att titta på där heller. Gymmet är alldeles för stort och löpbanden ligger för sig. Fördelen med löpbandet är att jag kan ställa in hastigheten och det är mycket lättare att hålla den.

Vid den här tiden om 20 dagar har jag klarat av Lidingöloppet. Dottern brukar säga att det är bara att springa tills du spyr och gör jag det är det bara att fortsätta efter det om det skulle bli innan målgång. Vid varje start, oavsett sport eller längd, funderar jag över varför. Varför står jag där? Varför utsätter jag mig för detta? Jag är gammal, för tung och alla andra kommer att klara detta och om jag gör det ska jag aldrig mer utsätta mig för detta igen.  Väl i mål kommer euforin över att jag, just jag lyckades med detta. Alla tankar innan start är som bortblåsta och jag funderar över vad jag ska anmäla mig till nästa gång. Det var samma sak vid barnafödandet. Under tiden jag födde första barnet var jag helt övertygad om att det skulle bli första och enda gången jag födde barn. Han är född kl.02.11 och kl.07.00 dagen efter var dessa tankar som bortblåsta och jag tyckte att ett barn till skulle inte vara så tokigt. Samma här. Nu har jag ångest inför Lidingöloppet men efter målgång kommer jag att fundera över vad som ska ske efter det. Till vad ska jag anmäla mig?

Veckans mantra: Allt är möjligt

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!