Omstart......

5 september, 2016

Så var det sista loppet som jag anmält mig till avklarat.

Nu försöker jag smälta det här året, vilket kanske inte varit mitt bästa löpar-år.

Träningsmässigt har jag 'nött* på regelbundet, flera dagar i veckan.

Men det har blivit samma sträckor, ca 5 km och på löpband.

Så här i efterhand har jag ju förstått, att det är inte direkt utvecklande....

Samtidigt så är jag ändå glad att jag lyckats få in träning regelbundet i mitt liv, att jag trotsallt gett mig ca 25-30 min varje dag till att röra på mig. Träningen har jag behövt för att kunna hantera vissa saker på det privata planet då jag gick igenom en vårdnads & boendetvist under hösten/vintern/våren. Så här i efterhand har jag förstått att det har påverkat mig kanske mer än vad jag velat erkänna för mig själv.

 

Tillbaka till loppet.

Tjejmilen 2016 - Mitt första deltagande överhuvudtaget i Tjemilen. Ett lopp som jag hört talas om så mycket, och som jag gärna velat prova testa.

Och nej, det var inte min dag - det var inte mitt lopp - det gick sämre än väntat.

Och ja...jag skulle kunna räkna upp alla slags bortförklaringar till varför det gick så dåligt.....

Jag kan skylla på att jag inte var helt hundra OK, smärta i svanskotan efter ett fall i båten förra helgen vilket påverkade farten rejält, ont i magen då jag vaknade med mensvärk (som bara vi kvinnor förstår), som gjorde att jag kände mig svullen, tung och lite lätt huvudvärk.

4 första km gick lätt, sen började jag känna av svanskotan - kanske hade det hjälpt med musik för att avleda, men jag valde att springa utan musik. Jag gick periodvis - stannade att drack vatten vid vätskestationerna och bannade mig själv för att jag gick och för att låren kändes som bly då jag försökte springa igen.

Innuti mig växte en frustation - det här går aldrig vägen - jag fixar inte att komma under en timme.... Självklart vet jag ju att det inte är någon katastrof. Jag vet att det är så många som kämpar - som utifrån sina förutsättningar har promenerat hela milen och gjort en bra prestation - men jag tänker på alla träningstimmar som jag lagt ner - och besvikelsen kom över att jag inte hade förmåga att ta i mer denna gång - att huvudet inte var med mentalt denna gång - att jag tillät tröttheten ta över och välja att gå fläckvis.

1 timme, 2 minuter och 53 sekunder behövde jag på mig för att ta mig i mål. 1,02,53.

Jag försöker ta in det - och kanske först nu har det sjunkit in.

Jag gjorde så gott jag kunde utifrån mina förutsättningar den dagen.

Och jag tog mig i mål.

Den långsammaste mil jag sprungit på länge......

Och med ens väcktes revanschlusten i mig.

Jag tänker göra om det.

Både jag och dottern vill ställa upp nästa år igen.

Stolt över dottern som sprang sitt livs första lopp - och kom i mål på 57 min.

 

Nu när jag sitter och tänker på hur jag ska lägga upp kommande träningsår - så vet jag att jag måste göra en del förändringar för att utvecklas.

Jag kommer att fortsätta springa med Runacademy, jag ska se om jag lyckas få till några träningspass med min 'gamla' löpgrupp, Skellefteå AIKs långdistansgrupp för att få draghjälp med att ta sig ut på långpass. Och jag kommer att försöka lägga in mer styrka och försöka ta mig till Skellefteå AIK friidrotts gruppgympa.

Mindre löpband är målet - försöka komma mig ut mer.

Och kanske det sista och kanske nog så viktiga - försöka bli av med några kilo.

Som det är nu så känner jag mig lite för tung för löpning - att se sig själv på bild - så inser jag & känner att det kommer nog att gå lite lättare om jag blir av med några kilon som jag dragit på mig av allt onödigt som jag stoppat i mig.

Så...... here we go!

Hösten är här - nu börjar jag på ny kula och satsar mot bättre resultat framåt våren, sommaren och hösten.

 

 

 

 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!